Har funderat extremt mycket på utanförskap, vänskap och äktenskap i helgen. I Stockholm med en barndomsvän. Bara det att vara i Stockholm för en lantlolla som undertecknad gör att man funderar på utanförskapet. Kändes som mycket fler uteliggare och tiggare än när jag bodde där i början av -90 talet. Köpte Situation Stockholm, alltid spännande. Bodde på vandrarhem på Långholmen, också en studie på samma tema. Ny ledare i Socialdemokraterna och intervju med Jonas Sjöstedt. Tid att läsa morgontidningar. Artikel om August Strindberg, inte en sympatisk kille ALLS.
Och så vänskap. Detta fantastiska... En sådan ynnest att få lära känna en person "på rikt". Verklig vänskap som håller över tid kräver äkta omtänksamhet, ärlighet och mod. Ibland går vissa vänner bara en stund vid ens sida, ibland går de med en längre bit. Och som vi konstaterade i helgen så kan man inte behålla alla vänner på samma sätt hela tiden, det skulle bli för fullt. Om man som jag, bott på sju olika ställen i vuxen ålder får man leva med att man tappat kontakten med en del alldeles underbara människor som betytt otroligt mycket. Ibland bryts vänskap, andra gånger byts den ut och ständigt förändras den. I olika lägen i livet har man behov av olika saker. Ibland vill man ha aktivitet,ibland skratt, ibland lugn, ibland ärlighet och ibland medhåll. Och som vi konstaterade så handlar det där med vänskap ibland också om ren tur, att vara på rätt plats vid rätt tid. Det är en gåva att ha människor som man kan lätta sitt hjärta för.
Och lättare om hjärtat blev vi barndomsvännen och jag. Ända tills vi såg teatern Äktenskapet på Stockholms stadsteater. Riktigt bra. En relationsrysare där man har alla chanser att känna igen sig i någon samtidigt som det var kul och tankeväckande. Mer tankar, mer att prata om och mer att ta med sig hem. På sätt och vis hör de här skapen ihop, utanförskap/gemenskap, vänskap och äktenskap. En givande och intressant helg... Hoppas ni har det bra!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Klart att utanförskapet i Stockhol blivit påtagligare de senaste åren men när man bor här slutar man registrera det på samma sätt som ni som hälsar på. Förstår rätt lätt också när man har en egen gemenskap. Här har vi haft feber i helgen. Gemenskap, vänskap och äktenskap hör ju absolut ihop i bästa fall. Utanförskap har jag svårt att få med, om man inte räknar att de som är gifta är innanför i sin tvåsamhet och alla andra utanför. Fast det är nog inte så ofta i dagens samhälle som man har för mycket tvåsamhet. Annars skulle inte alla prata om vuxentid. Vänskap är härligt men precis som du säger så handlar det rätt ofta om tur eller otur också. I skola, på jobb och fritid kan man hitta folk när det är läge. Eller också är det inte läge och då kan man tycka att den andra är aldrig så trevliga, det blir inget ändå. Som man ska man ha väldigt tur om man träffar en vän man kan prata med. Det blir ofta gemensamma intressen och sen snackar man i bästa fall. Det är som det är men vi har det nog bättre än våra farsor på den fronten också. Ha de´/ Mange
Vänner berikar livet och livet går i des solika faser. Vänskap är värdefullt och så också reflektioner om viktiga saker såsom exempelvis utanförskap. När min far gick bort hade mor inga förutom oss barn. Hon hade givit upp sina vänner när hon träffade min far. Så blir det inte för mig. jag har lärt mig av hennes misstag.
Ha en fin dag
Så fint skrivet och tänkvärt. Du är nog en otrolig vän på alla sätt och vis Jenny :O) och en person som man tycker lätt om, go och glad och omtänksam. Det är iaf min uppfattning om dig. Kram Katarina :O)
Härligt när vänner hittar tillbaka till varandra.
Träffade själv en barnsdomsvän för första gången på 20 år för någon vecka sen. Underbart! :-)
Intressant Mange och nä, det är nog inte så många som har för mycket tvåsamhet i detta uppskruvade tempo. Och klart vänskap handlar om tyr och läge också. Och jo, ni har det nog bättre än era farsor :-)
mammaxtre, vilken chock för din mamma och vad bra att du tänker på det. Måste vara gräsligt när ens livskamrat går bort och man "bara" har barnen. Vänner är viktiga!
Tack Katarina och detsamma!
Jo, Västgötskan, i bästa fall har man som en grund med barndomsvänner men å andra sidan så konstaterade vi att vår vänskap antagligen räddades av att hon flyttade. Vi tror nog inte att vi hade hållit ihop över tonårens kriser och svek eftersom vi är så olika... Då vid flytten var det kris men nu är det bra :-)
Kram på er
Skicka en kommentar