Individuell utveckling till varje pris?

Tre av fyra utvecklingssamtal är nu avklarade. I år blev det jag som har allihop, nästa år ska vi se till att det blir Mannen. Utvecklingssamtalen med vissa av barnen tror jag från och med nu alltid får bli hans uppdrag. Detta på grund av att somliga barn trasslar mer med mig, jag blir mer orolig OCH att professionella personer gärna lyssnar bättre på pappor (eftersom de är så fantastiska bara för att de dyker upp). Det tänker jag utnyttja!

Och så har jag funderat lite på det där med utveckling. Det är inte lite krav som vuxenvärlden ställer på barn och ungdomar. Känns ibland som om kraven är tvärtemot vad de var när jag var i tonåren. Under lektionstid gjorde man det man blev tillsagd men på fritiden var man väldigt fri. Allt var inte uppstyrt i minsta detalj och jag behövde inte redovisa vilka koordinater jag för tillfället befann mig på en gång i timmen. Och så all denna resultatinriktning... Klarar man 25 så ska nästa mål omedelbums vara 50 liksom. Finns det någon plats med att vara nöjd med sig? Varför pratar man så sällan om barnens styrkor och vad som gör att de troligtvis kommer att klara sig bra?

I tider då tidningarna mestadels rapporterar om gräsligheter, det knappt går att zappa fram något annat än mord och våldtäkter en kväll och program som Idol och Robinson varit omåttligt populära får jag nästan rysningar. Rik, berömd och snygg. Ytan viktigast av allt. Jag mig och mitt, alltid på väg framåt i min individuella karriär... Hu vilken hemsk bild av världen som vi väljer att visa upp/ titta på. De flesta av oss vill nog inte direkt bli ihopkopplade med den här bilden av omvärlden och det glädjer mig verkligen att ett program som Så mycket bättre finns. Ett program där folk är nöjda, lyfter varandra och är glada för varandra. Hm, ja, är inte förmågan att vara glad och nöjd med det man har något som är rätt underskattat? På samma sätt som att omtänksam och lojal kanske är en av de absolut viktigaste egenskaperna hos en riktig vän... Kanske borde jag gå och prata om nästa års Individuella Utvecklings planer ändå och försöka få in ord som nöjd, lojal och omtänksam i varenda en av dom ;-). Kan ni komma på fler underskattade egenskaper? Kram på er