fredag 3 juni 2011

Åtta olika föräldrar i samma hus?

Föräldramöte inför Lillasysters förskoleklass. Samma lokal och några föräldrar är dom samma men jösses. Det känns som det är en evighet och väldigt stor erfarenhet senare...

Jag konstaterar att det är mycket mindre oro och mycket mindre krig den här gången. Både med och över ungen och allt runt omkring. Det är som om jag själv blivit en annan förälder fast ändå mig. Möjligtvis kanske jag blivit lite för cool. Till exempel borde jag kanske reagera på att dagis tycker att Mannen är charmigt slarvig och ler när han glömmer saker, har dålig koll och risig framförhållning. Jag misstänker att det är för att han är man som han "går iland med" att vara charmigt slarvig inför dagispersonal. Men äh, de har en bra verksamhet och alla barnen har trivts så jag låter det vara och låter honom erkänna sin charmiga slarvighet när vi behöver byta schema. Samma sak med vården. Vi delar upp det så att Mannen ringer till sjukvårdsrådgivningen/ åker till akuten om det behövs med barnen. En pappa blir nämligen aldrig avfärdad som en hönsmamma. Och jo, det är jag som besiktar Wacko Wolfram också, av ungefär samma anledningar fast tvärt om. Livet är tydligen sånt...

Tillbaka till att jag är olika föräldrar till alla mina barn. Jag tror att det är sant, det ger inget att låtsas som om man är rättvis och likadan. När Storebror ska göra något är allt alltid första gången. Med Lillasyster fjärde. Klart det spelar roll. Det är på gott och ont men det känns som att jag slutat ha dåligt samvete för att Storebror är den första testpiloten, Storasyster och Lillebror mittemellan och Lillasyster den som vi höjer lite på ögonbrynet åt och säger, jasså, det är din tur att ramla av stolen på det där "6-årssättet" nu. Det är för och nackdelar med "alla mammorna". Som vanligt får man ta det onda med det goda. Kanske är jag mer uppmärksam när det gäller Storebror men det slår lätt över i idiot-oro. Kanske är jag lite väl cool när det gäller Lillasyster men det gör också att hon är ganska fri och jag litar på att hon ska klara det mesta för det har ju de andra gjort...

Och så ska man ju inte glömma att barnen är olika och har olika relationer till varandra. Och att far i huset har olika relationer till alla sina barn... Inte konstigt att vi behöver vara noga med kommunikation. Om jag har räknat rätt innebär det 8 olika föräldrar bara i detta huset. Diskussionerna kan var spännande till tusen. Ha en fortsatt trevlig helg.

5 kommentarer:

Grodmamman sa...

Så sant! Vi har bara två barn, men vad olika vi är mot dem. Bl a för att de behöver olika föräldrar och för att de är olika. Här är det lillasyster som behöver mer strama tyglar än storebror. Hon är mer "flaxig" och jag tror inte henne om att klara lika mycket som sonen gjorde i samma ålder. När maken sa tidigare idag att sonen åkte till vårt utomhusbad själv när han var 10, fick jag panik. Inte sjutton vågar jag skicka dottern dit själv nästa sommar!:)
Kram

mammaxtre sa...

Kommunikation is the shit :-)

Jag är äldst i en syskonskara på fem. jJg fick inte göra någonting. Med betoning på något. Mina syskon var inte lika hårt hållna :-)

Ha det fint

KaosJenny sa...

Mm, Grodmamman, helt rätt tänkt. Barn behöver olika föräldrar :-)
Ja mammaxtre, kommunikation är otroligt viktig. Trist att du inte fick göra någonting och det kan ju ge underlag för avundsjuka förstås men kan väl kanske ha några fördelar på något sätt... Jag tror inte på orättvisan för orättvisans skull men att det blir så automatiskt.
Kram på er

Manomaria sa...

Tänkvärt om åtta föräldrar, Jenny.

Mammaxtre - jag är också äldst i en skara på fem och känner helt klart igen mig i det där. Så nu blir jag nyfiken - vad i ditt "vuxenjag" (hur din personlighet är) tror du kommer av att du var hårt hållen?

Själv var jag länge väldigt trygghetssökande, vilket jag tror har med det att göra. Nu på senare år har jag blivit lite mer risktagande, tror jag.

KaosJenny sa...

Mm, Manomaria, när man är "så mycket folk" så kan det ju tyckas alt möjligt hela tiden ;-) Kram