lördag 25 september 2010

Rosenrasande...

Nu har jag nyss varit så där riktigt arg. Rent ända ner ifrån tårna så att jag tänkte att jag kanske skulle göra mig riktigt olycklig. Jösses, det är inte roligt alls, även om det är aldrig så befogat. Till slut får man bara nog. Helt enkelt. Att förälder innebär att vara människa och som människa är det ibland ens plikt att reagera och berätta var ens gränser går. Och då blir det förstås krockar, ordentliga krockar där allt havererar. Till och med Kaosmodern kan vara en idiot.

Men bråkar man med en finns det alltid andra som man inte bråkar med. Det är fördelen med en stor familj. Nackdelen är ju förstås att det finns så många bråkmöjligheter. Många anledningar till riktig rekorderlig ilska. Har man varit dum så kan man säga förlåt. Förlåt behöver man inte säga för att man varit arg, bara när man varit dum och om man menar det. En del konflikter slutar med gråt, en del med ett skratt och de flesta med snack så att man kan komma vidare.

Nu, en stund senare är livet härligt igen. Kram på er

2 kommentarer:

Bina sa...

Ja, det är viktigt att visa att det finns gränser. Gränslösa människor är ofta i bästa fall påfrestande, i värsta fall mycket obehagliga...

KaosJenny sa...

Håller med Bina, det är jätteviktigt med gränser. Kram