HEMMA!!!

Och det har varit en alldeles underbar resa. Lärt mig enormt mycket. Och än en gång, när jag träffar kollegor från andra länder, blir jag extremt tacksam över att jag bor och arbetar i Sverige. I de flesta andra länder ska man helt enkelt vara född av rätt föräldrar och ha en bra försäkring.

Tänkt och diskuterat en massa. Nya kunskaper. I fredags kväll dansade vi till irländsk folkmusik och igår var vi och såg Manchester United- Bolton. Vilken tur att vi fick biljetter, vilken fotboll och vilket drag....

Och så har jag hittat boken som jag tänkt ska ligga och drälla här hemma. Lagom till att barnen kan läsa engelska så får de gärna smyga till sig den här boken och läsa den. Både de små damerna och herrarna kan behöva lite Caitlin Moran. Jösses vad jag skrattat och samtidigt fått ännu mer att fundera på.

Det är härligt att komma hem med hela huvudet är fullt av alla intryck. Familjen har haft det bra och klarat sig ypperligt. De som brukar vara vara mammiga har till och med växt en aning.

No more computer... Time to catch up with my lovely husband over a nice cup of tee ;-) Kram på er

Övning ger färdighet...

Jodå, nu tränar jag. Nix pix, jag har inte löst något träningskort och börjat step-upa eller nåt sånt. Inte en meter av tjejmilen kommer heller att avverkas. Jag fortsätter bara träna lite på att släppa taget. Åker iväg på kurs i fem dagar. Barnen har en underbar pappa så de kommer att klara sig ypperligt men ändå känns det lite. Precis som det väl gör för alla som åker ifrån människor som de tycker om. Men lite saknad kan vara bra också. Möjligheter till att göra andra saker utan varandra. Ska bli härligt att ses igen sen.

Och så ska jag flyga den 11/9, på tio-årsdagen av dagen med stor D. Jag minns precis vad jag gjorde och hur det kändes när jag verkligen förstod att de flugit in i World Trade Centre... RISK!!! Shit, tänk om det händer något? Hm, få se nu,vad är det jag brukar säga till barnen. Jo, det ÄR livsfarligt att leva, ingen av oss kommer att överleva men vi ska se till att leva ordentligt först. Det är bara att släppa taget där också. Inte låta rädslan ta över. Låter man rädsla styra ens liv blir det fort fattigt. Det finns mycket jag inte kan göra något åt. Ibland får man bara hålla tummarna för att det värsta inte ska hända. Vi vet alla att livet kommer att förändras men inte när. Förändringar är en av livets förutsättningar. Det kan man inte komma ifrån hur man än gör. Hur mycket vi än asfalterar kommer även vägen att förändras (på bilden håller skogen på att återta vägen igen).



Just nu har jag människor jag älskar och ett stökigt litet hus och det njuter jag av. Det är en ynnest att få vara mig och det är bara nuet vi vet något om. Jag vet att jag hade en liten Mindfullness-svacka igår men samtidigt är nuet det enda vi garanterat har. Nu ska jag äta glass med Mannen i mitt liv, gå runt och titta på barnen och sen packa klart. Det här tycker jag är en väldigt vacker sång. Kram på er och sköt om er

Åt pepparn med Mindfullness...

Alla lovordar ju det där med här och nu. Mindfullness är ju så fint och något som alla strävar hårt efter... Jag råkar känna en kvinna (extremt väl) som är väldigt duktig på det där. Så duktig så att hon ungefär knappt kan fatta att hon ska på fem dagars kurs på onsdag. Naturligtvis har hon då inte heller packat en pinal och inte funderat ut vilken väska som kan tänkas bli aktuell. En här och nu mästare.

Dessvärre tror hon att tvätten i tvättstugan ALDRIG NÅGONSIN kommer att torka utan att surna i tvättstugan. Hennes Man försöker berätta för henne att tvättstugan i fråga har lite problem vissa veckor på hösten. Kvinnan (som sägs vara hyfsat intelligent) är ju bara HÄR och NU så det hjälper inte alls. NU är kläderna sura. NU, NU, NU!!!! Kvinnan hatar sura kläder och eftersom hon är så bra på Mindfullness så är hela hennes mind fullt av sura kläder och hon tror att det alltid ska vara så, ÅÅÅÅHHHHHH.

Kvinnans Man hälsar att det är en underdrift att beskriva att Kvinnan i fråga bara hatar sura kläder. Han anser att kvinnan är en överkänslig luktpolis som tar sig rätten att vifta med händerna framför näsan och försöka skrika bort allt som luktar...

Ok, det går ju an med Mindfullness när man sitter i en myspuff och äter chips eller glor på en vacker solnedgång. Alla de som predikar Mindfullness bör komma hem till denna kvinna, drottningen i Stökriket, för ett studiebesök och sen får vi se om det kanske tonar fram en liten mindlessness trend parallellt...

Var sak har sin tid. Mindfullness har sin tid och Mindlessness har sin tid (vinterkräksjuka är väl tex en riktig tidpunkt för att utöva lite Mindlessness). Kom ihåg vart ni läste om det först ;-). Nu ska jag dricka te med Mannen och sen hänger vi väl tvätt...

Ibland funkar det lite sådär...

Imorse tog jag bilen in till stadens badhus. Väl framme sökte jag mig sönder och samman efter plånboken. Upptäckte att jag antagligen la ut den ur väskan när jag kollade så att jag hade pengar. När man känner sig så där URSMART är det lätt att hålla sig för skratt.

När det nya låset jag köpt för de lånade pengarna inte funkade att få upp så jag blev tvungen att gå ut till receptionen i bara handduken och be dom knipsa upp låset var jag inte ens nära att le.

Och när sen cykeln vägrade att låta sig lirkas upp på cykelstället tappade jag tålamodet med förmiddagens bravader och blev extremt sugen på att sparka ner cykeln i älven. Tack vare min känsla av att det där trots allt är en väldigt fin cykel och det faktum att Wacko Wolfram med lätt våld rymmer en helt cykel inuti räddade livet på cykeleländet.

När jag kom hem skrattade Mannen och sa att även om jag ibland har lite otur när jag tänker så luktade jag gott och var vacker. Jag brydde mig inte om att berätta för honom att han torde ha kraftiga brytningsfel. Jag log och sa tack. Somliga förmiddagar får man vara nöjd om man luktar hyfsat gott och det är klart lättare att lukta gott nu än för några år sedan när barnen var mindre ;-). Kram på er alla fina

Freden är vår!

Idag fick Mannen nog. Han kavlade upp ärmarna och körde igång i ett av Kaosrikets absolut hopplösaste hörn, skåpet med plastburkar. Så fort man öppnar det så flyger det ut burkar och lock. Inte för att de hör ihop, nej nej. Lock utan burkar förstår vi oss på. Burkar hm, springer gärna iväg någonstans för att fylla sig med barbieskor, Lego eller daggmaskar. Det finns en miljon användningsområden för burkar, även om de inte har lock. Vad vi däremot funderat mycket på idag är vad man använder lock utan burkar till? Tillhör inte detta ett av livets mysterium? Medlemmarna i Stökriket må vara extremt påhittiga men varför springer locken iväg, var springer dom och varför hittar vi aldrig någonsin flockar med lock som dräller runt huset och (ja, vad i hela världen gör dom, utan burkar???). Som det såg ut när Mannen försökte para ihop burkar och lock verkade det som om locken förökar sig, får små konstiga bebis-lock i minut och parti och sen studsar tillbaka till skåpet. Underligt...

Kanske kan vi få USA att sluta kriga överallt för olja. Den plast de vill ha kan de återvinna från våran "lock-verkstad". Jag slänger med lite såna här grattis nu-är-du-med-i-vår-klubb-och-får-mess-och-mejl-och-inplastad-tidning-kort från min plånbok också så borde en stor del av plast behovet vara tillgodosett. Kan Amerikanerna bara upptäcka cyklingens tjusning slipper de slösa bensin på att flyga runt och kriga till sig olja och då torde världsfreden vara fixad. Inte svårare än så! Ha en trevlig söndag

De skyldiga...

har en gemensam nämnare. Som vanligt är juryn i stort sett enig. Domen är förvillande likartad de tidigare domar som utdömts i samma domstol. Oavsett om det gäller barnens klädsel eller trassliga hår, hushållets städning, graden av jämställdhet i förhållandet, taskigt ifyllda dagisscheman eller ungarnas tandstatus så är det samma person som är mest skyldig, Mamman, KVINNAN!

Den allra intressantaste delen är när det sägs att det är kvinnan som inte låter mannen vara jämställd. Mm, jo men jaha, eh... fattas det inte något i tankekedjan här? Visar inte män världen över att de är starkare fysiskt och bestämmer över det mesta (till och med kvinnors kroppar i vissa lägen). Hur kan det då komma sig att de inte "får" bli jämställda? Hm, hade jag varit lite mer konspiratorisk skulle jag tro att somliga kanske inte vill...

Ofta bedöms kvinnor skyldiga och kvinnors problem läggs på individnivå. Jag jobbar i ett kvinnodominerat yrke. Det är offentlig verksamhet, stressigt, med mycket ansvar utan någon överdrivet hög lön. Varje gång någon tycker att jobbet är tufft blir det lätt att det görs till ett personligt problem, helt enkelt. En arbetssituation som skulle få hela Gruvtolvan från Kiruna att sätta sig ner handlöst. Kvinnor gör inte så, det vore ju inte bra för verksamheten... Kanske är det därför jag blir rasande då jag läser Liza Marklunds krönikesamling Nya röster sjunger samma sånger . En riktigt bra bok med intressanta perspektiv långt bortanför min verklighet och samtidigt också nära. Liza är en arg och häftig kvinna med huvudet på skaft. Ilska är bra, då kan det hända något, än har vi inte nått målet om solidaritet och människors lika värde.
Ha en trevlig fredag Kram

Låter mig vara lite trött...

Efter en hektisk dag på jobbet och middag, kvällsfika och godnattstök känner sig den här Kaosmodern lite urlakad. I köket finns massor med äpplen men de får ligga. Klara sig till någon annan dag helt enkelt. Undrar om det är vardagslivets grå tristess som lägrar sig över mig eller om jag är lite 13-års-taskig-natt-sömn-bakis? Möjligtvis skulle tröttheten också kunna bero på att jag, förutom mitt underbara hemmaKaos, har ett jobb som inte heller går av för hackor på Kaos och stressfronten. Men vad då, om man inte är trött när kvällen kommer har man väl inte levt ordentligt under dagen ;-).

Det är skönt att hösten är här men, jag är egentligen inget stort fans av vardag. Att vara tok-styrd och för mycket ordning och reda gör mig uttråkad och att göra samma saker igen och igen tar verkligen kål på mig. Blir det för mycket torka bord och rutiner börjar det klia. Då är det bäst att jag hittar på något lite galet oväntat för att "komma i ordning med mig själv igen". Det kan räcka med att cykla, bada eller ut och äta med kompisar. Bryta det vardagliga helt enkelt. Visst är semester bra men det är hur man hanterar vardagstråket som avgör livskvalite´n. Det bor en Kaospilot i mig som verkligen gillar oväntade saker och fart och fläkt. På så sätt är saker verkligen som de ska. Urkul men också lite påfrestande. Det var länge sen lagom var min grej. Jag måste bara vara lite rädd om mig ibland och "odla min lathet" så att jag inte bränner ljuset i båda ändar.

Att känna sig urlakad har sin tid och vila har sin. Spanar runt lite på nätet och hittar som vanligt kloka saker. Maria på Livstid trollar med tråket. Tessa på Fem i tio konstaterar att när man inte orkar slå mer knutar på sig själv så får man helt enkelt låta bli. Sån´t där som man känner igen och ler åt. Internet är bra och ni som jag träffar på är kloka och mysiga. Gulle ni... Nu ska jag kila i säng innan vår trognaste storsängsprenumerant dyker upp och börjar mysa. Kaospiloter ska inte vara pigga jämnt. Allt är som det ska vara. Kram på er