Varför all denna misstro?

Media, samhället och vi själva ägnar oss gärna åt seriös misstro. Tankar om att lärarna, läkarna, sjuksköterskorna, föräldrarna, socialtjänsten, politikerna, grannarna, invandrarna, poliserna, släktingarna, cheferna, tonåringarna, de arbetslösa, sjukskrivna osv inte gör sitt bästa, inte gör det de ska.

Antagligen för att det är praktiskt. Man känner sig lite bättre själv om man skriver ner alla andra. Tänker att saker måste göras på mitt sätt, annars blir det inte rätt.

Så klart det finns människor som inte gör sitt bästa i alla lägen (vem orkar det) och klart det finns de som gör fel. Det är djupt mänskligt att fela.

Kruxet är hur vi tänker. Att vi inte litar på att oerhört stora delar av världens befolkning vill väl och känner kärlek, empati och omtanke till andra. Att vi så gärna vill dra alla över en kam. Bra skrivet om det här. Hör jag talas om en otrevlig kvinna från säg Skövde så innebär det faktiskt inte att alla kvinnor därifrån är otrevliga. Tillit.

Tänker också på det här. Kanske är det också så att vår tillit påverkas av att vi läser och får till oss så otroligt mycket elände som händer. Om en chef någonstans i vårt avlånga land lurat till sig pengar så får vi veta det. Om någon på något ställe i världen rövat bort ett barn vet vi det också.

Jag tänker att grunden behöver vara mer tillit och att vi behöver tänka mer kärleksfullt om misstag när de begås. Det är inte lätt att vara människa, har aldrig varit och kommer antagligen aldrig att bli det heller. Har man kärlek borde man ha råd med tillit. De känslor vi ger ut kommer tillbaka.

Kärlek till er alla <3