Ofta går saker och ting ihop. Tittade på Magnus Betnér och Soran Ismails show "En skam för Sverige". Helt otroligt bra. Killar som definitivt inte är en skam för Sverige. Allt från föräldramöten och twitter till rasism avhandlades. Vi skrattade så att vi grät och samtidigt var det mycket tänkvärt. Här är turneplanen, och här är en recenssion, så att ni inte missar den.
De pratade bland annat om hur korkade vi blir av rädsla. När man sett en skräckfilm börjar man plötsligt fundera på vad som finns under sängen (golv). Det finns folk som tjänar otroligt mycket pengar på att vi är rädda. De finns till och med de som får pengar för att göra oss rädda eller att vi röstar på dom för att vi är rädda. Sverigedemokraterna har över 10% i opinionsundersökningar. Hur troligt är det att invandrare tar över landet? De har ju fullt sjå med att försöka lära sig svenska, få hyra sig en hyfsad lägenhet, skaffa mat på bordet och i bästa fall ett jobb (om de bytt efternamn och utseende alltså). Ja jösses.
Högst mänskligt att vara rädd förstås, framförallt när man har mycket att förlora men vill vi verkligen vara rädslostyrda? Ju räddare man blir desto mer begränsad blir man, oavsett om det handlar om spindlar, mörker, andra människor, att prata inför en grupp eller vad folk ska tycka. Ju mer man undviker saker desto räddare blir man. Och så oro... Livets mest döfödda syssla... Tänk om... Och vips har man stressat upp sig över saker som inte ens har hänt och kanske aldrig kommer att hända. Här hittade jag en bra länk om stress, ångest och att faktiskt våga utsätta sig för det man är rädd för. Här något om perfektionism och här något om stress (kan ju vara bra så här i juletider när somliga får för sig att de har ansvar för hur makens farfars papegoja firar jul).
Vad vi kan fundera riktigt noga över är varför vi springer så fort i december, vad är det vi är rädda för? Är det svärmor, facebookvännerna, chefen eller kommer trycket möjligtvis inifrån? Min vän som brände ut sig för ett par år sedan sen säger att mycket att göra kommer utifrån, stress kommer inifrån. Något att tänka på. All forskning tyder ju trots allt på att det kommer att bli januari, oavsett vad som händer i december ;-).
Ikväll tänker vi lista ut var julgranen ska stå och sen klä den. Det blir ingen tutte och troligtvis inte den charmiga allt-längst-ner varianten på klädseln i år. Tror inte att vi kommer att klä om den några gånger om dagen heller. Och därför behöver vi inte knyta fast den i taket längre. Var tid har sin tjusning ;-). Ha en trevlig kväll allihopa. Kram
lördag 14 december 2013
Varför springer vi så fort om vi inte är rädda?
Etiketter:
julstress,
Magnus Betnér,
rädsla,
Soran Ismail,
stresshantering
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ingen tutte och inget allt längst ner gran. Hahaha! Vad brukar ni ha för gran egentligen????
Min fantasi jobbar för fullt just nu. Kram =)
Jag har hittills lyckats med att vara cool, har inte stressat och tror inte att jag kommer att göra så heller. Var klar med julklappsinköpen innan första advent och har betat av lussebak, byggande av pepparkashus, klätt granen och har nu bara inhandling av mat att ordna med. Jag älskar känslan julefrid :-)
Ha det bäst!
Frågan är också; Springer vi FRÅN någon rädsla eller springer vi TILL något vi inte vet vad det är ?
Ja du Libra, vi har haft allt möjligt i granen och den är av rejäl plast så den håller för det mesta ;-)
Jössses mammaxtre, du har verkligen varit produktiv. Jag har någon underlig form av julfrid med allt som jag inte gjort också eftersom jag prioriterat och känner mig nöjd med det :-).
Intressant fråga kalebass eller springer folk för att alla andra springer? Masspsykos?
Kram på er
Skicka en kommentar