Julångest och stress skymtar förbi i mångas ögon i dagarna. Ja jösses, så där så att man tänker att ingen är riktigt klok. Eller så är någon kanske det... Lars H Gustafsson har skrivit underfundigt och tänkvärt här.
Jul, det där magiska då allt bara ska vara såå bra. Lugnt, skönt och trevligt. Jag träffar många som inte har haft/ har det så och för dom är julen ännu jobbigare. Att inte veta. Är föräldrarna nyktra? Blir det bråk? Gjorde jag något så att allt är mitt fel? Barn som sen växer upp och bär med sig en klump i magen istället för den lilla sorg som Alex Schulman beskriver här.
För visst känner man igen det. Den där känslan av att man, även om man är vuxen önskar tillbaka lite av jul-magin... Men då kan man tänka på Nelson Mandela, vilken kamp, vilken man. Saker som förbättrats i världen sen man själv var liten. Det är rätt mycket det. Och då må det väl vara att man inte tror på tomten längre och att den stora jul-magin är död. Jag har numera både möjlighet och råd att äta skumtomtar och brända mandlar när jag vill. Det är en viss julkänsla i det också ;-). Kram på er
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Den magiska känslan härör ju från barndomen, och som vuxen försöker man förgäves återfinna den. En omöjlighet tror jag eftersom det magiska bestod i att vi som barn upplevde att saker o ting bara hände. Plötsligt glittrade det överallt, julstjärnan var tänd, härliga dofter, och inte minst stod granen där, ett mirakel...
Som vuxna får vi själva fixa detta. En stor skillnad. Men givetvis är det mysigt att skapa magi för andra...
Jag tror precis som du kalebass, man får omvärdera julen till något annat som vuxen... Magi för andra och vila och njutning för oss andra... Kram
Skicka en kommentar