Åt lunch med en kompis idag och pratade om utbrändhet. Kom fram till att mycket kan förebyggas om man kan hålla ordning på vem som är problemägare. Om någon bråkat med en kompis, valt kalla jackan eller inte trivs i skolan så är det naturligtvis något man kan prata om och eventuellt hjälpa till att hantera, om personen vill det. Annars är det inte ens eget problem, inte ens om det är ett lite yngre barn...
Lite mycket ja. När jag skulle shoppa lunch upptäckte jag att jag hade Visa kortet hemma. När jag hoppade på bussen upptäckte jag att jag glömt plånboken på jobbet. Hurra! Som tur var hade Mannen hoppat på samma buss så jag tog mig hem.
Väl hemma hittar jag inte Visa kortet. Borta, puts väck, syns inte- finns inte. Kollade ekonomin i söndags och sen har korteländet tydligen fått ben. Ja men jippie. Den galopperande dropphanden har slagit till igen. Det kan vara ungefär var som helst i hela huset... AAAAAGGGHHHH, man kan ju bli galen för mindre...
Frågan är nu om jag ska springa runt som en yr höna och söka på samma ställen ett par gånger till eller om jag bara ska ge upp och tänka att det återkommer väl, kanske. Flinar lite över dagens tankar om utbrändhet. Är man bara tillräckligt rörig i huvudet kan man nog bränna ut sig alldeles själv. Läste ett citat från Tomas Sjödins bok Det händer när du vilar. " vilan har hamnat i vanrykte. vi ursäktar den som vore den en synd. Vi försvarar den som vore den en brottsling. Och vad värre är, vi hanterar den som om den vore något vi egentligen klarade oss lika bra utan". Hm, tror det är dags att vila huvudet lite (som faktiskt varit på högvarv ett tag).
Filt, vila och fotboll. Låter som en plan. Kommer inte kortet fram så spärrar jag det väl. Allt annat borde ordna sig på något sätt.
Har erbjudit Mannen en möjlighet att backa ur detta äktenskap med denna galna fru men han framhärdar. Jag fick ett leende och en stor kram. Det är kärlek. Kram på er alla
3 kommentarer:
Jo, vilan är viktigare än vi tror. Vi är inte skapta för att ständigt vara på alerten. Vi behöver varva ner, koppla av, och ur! Tänk på hur en katt fungerar... Snabba explosiva utbrott varvade med vila och åter vila...
Vilken fin bild! Den boken om vila vill jag verkligen läsa, jag som får lite dåligt samvete och urskuldar mig om jag vilar på dagtid, till och med när jag är sjuk.
Tänker att det är härligt och kravlöst med hösten, vi tänder ljus och kryper ihop, vi kanske till och med vilar?
kalebass, underbart, en katt, det ska jag tänka på. Leva lite mer kattliv :-).
Tack Eva Swedenmark, bilden är från en present vi fick när vi gifte oss, enkel men jättemysig. Jag ska också läsa den boken och höst är bra, filtar och ljus ger lugn.
Kram på er
Skicka en kommentar