onsdag 6 november 2013

Underbemanning och att vara privilegierad

En kollega pratade med mig idag om sin frustration över att ha en ett och en snart två-åring som hinner allt. Log och erinrade mig då Lillasyster var bebis och Lillebror inte riktigt två. Då när man passade dygnet runt. La ner stolarna på golvet så fort man ställt sig upp, inte för att förhindra Lillebror från att klättra utan för att fördröja honom. Frågan var inte om utan varifrån han skulle trilla när man stod med Lillasyster i Babybjörn och släppte honom med blicken för att vända korven i stekpannan...

Tröstade henne med att det blir bättre, det blir bättre när barnen är äldre. Log lite och tänkte att vi inte är underbemannade nu. Väl hemma så åt vi middag och Mannen åkte och tränade. Lillasyster att jag skulle läsa, 1000 sidor Harry Potter som hon tycker ska plöjas snarast, eftersom läget var lugnt så lovade jag läsning. Plötsligen hade Storasyster ett grand-mal läxsammanbrott i köket och i samma veva säckade Lillebror ihop fullständigt (feber). Mitt i allt detta ringde det på dörren för att någon skulle hämta upphittade nycklar och mobilen ringde om fotboll. Tjoho, den gamla bekanta känslan av underbemanning dök upp igen.

Nåja, lite prioritering så hanns det mesta med och lugnet la sig. Halv helg ikväll eftersom jag är ledig imorgon. Snön har kommit så det är ljust och vackert ute. Det må vara som det vill med min lilla underbemanning. Det är bara att öppna vilken tidning som helst så förstår jag att jag är oerhört privilegierad. Jag är frisk, har ett land i fred, tak över huvudet, mat i kylskåpet, kärlek och en kamin. Det finns många som inte har ens hälften av allt det.
Kram på er


3 kommentarer:

Bina sa...

Ja, men visst är det viktigt att komma ihåg hur oerhört mycket en har att vara tacksam för egentligen!

mammaxtre sa...

livet i sin linda och som vi klarar av det, att klyva oss själva och att hinna med :-)

Men har ni snö redan, hujedamej!

Här hos mig väntas regn.

Ha en fin helg!

KaosJenny sa...

Precis Bina, i det stora hela har vi det otroligt bra...
Mm, mammaxtre, det är väl det, att vi inte ska klyva oss för att hinna med utan göra det som är viktigt. Snön är härlig och ger ljus igen :-)
Kram