När vi ändå inte planerat något större firande än att åka iväg någonstans passade det ju ypperligt att vi åkte och hämtade bilen 40 mil bort. Eller, ja, eftersom vi blev blixtinkallade till skolträff mitt på fredagen kunde ju en av oss göra det. Sen möttes mitt emellan. Tog in på hotell, badade på äventyrsbad och åt på restaurang för att sen klättring. Skönt att skratta göra något annat ibland när vardagens höst-galenskap håller på att äta upp en. Skratta högt, leka som barn och bara vara. Och plötsligen på lördagen kände vi oss helt nöjda och ville hem. Hem till fullt hus med kusiner och de där underbara ungarna vi har.
Firade "bröllopsdagen" med pizza och tända ljus tillsammans med barnen. Hur mysigt som helst en hel kvart, kanske nästan en halvtimme. Kortspel, läsning, skjuts till dans och vanliga söndagssaker... Funderar lite på datorer och telefoner. Vi har ju precis som den här killen skriver bra här, blivit helt knasiga. Har vi månntro nästlat oss in i ett telefonelände? Så att vi inte ens kan vara ute och cykla när det ser ut så här utan att rycka upp telefonen?
Kanske läge att, precis som Storasyster gör, låta telefonen ladda ur sig ibland. Njuta av nuet utan uppkoppling... Hoppas att ni har det bra. Kram
3 kommentarer:
Du beskriver kärlek helt enkelt. Det är fint att läsa.
Underbart! Du beskriver det så fint. Livet som det bör vara, inte minst att kunna leka med varandra. Få andhämtning. Inte alla förunnat. Koppla ner för att koppla av, absolut!
Mm, Eva Swedenmark, tänkte inte på det men det var nog så :-)
Ja kalebass, det är riktigt härligt att leka när man är vuxen också :-)
Kram på er
Skicka en kommentar