Att ställa om klockan till exempel funkar ju fint när man har stora barn. Barn som själva vrider till dygnet. Såna som sover många timmar i sträck och klarar av att göra frukost till sig själva utan att rosta hårklämmor, köra konstiga grejer i micron eller trilla ner från köksbordet. Aldrig har vi majonäs över hela golvet eller toasprej, vitlökspulver och gurkmeja över all disken eller någon som har "bytt på sig" på morgonkvisten numera heller...
Annat var det förr då denna dag kändes som jordens längsta. Då när vi ställde om klockan på kvällen efter alla andra eftersom vi inte ville tvingas stiga upp och vrida tillbaka klockan till ungefär fyra. Och ett par månader efter denna dag hade man känslan VARJE morgon att man ville ringa och skrika upp och hoppa nu för om en timme är du sen, till tidningsbudet.
Ja, jag veet att man kan ha problem med stora barn men man får åtminstone sova någon gång ;-). Hoppas att ni haft en trevlig helg. Kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är väl så att vi alla, inte minst barnen, klarar mycket mer än vi tror. När ingen annan gör det åt oss...
Små och stora problem... nja, oron hänger nog med hela livet. Kram på dig själv, och se upp för allt knytt i helgen!
Mm Kalebass, just nu håller ett gäng ungar på och lagar taccos inne i köket... De är mycket mycket glada över förtroendet tror jag... Det är fem barn mellan 8 och 13 år :-). och jo, jag förstår att oron hänger i men man får bekämpa den så att den inte begränsar... Kram
Skicka en kommentar