Att just när man skickat ner potatismoset i burken inser man att det är en av de där, en av de som borde ha sorterats in här:
Hyllan för de hopplösa! Stället där vi slänger in lock utan burkar och burkar utan lock. Att burkar smyger iväg har jag full förståelse för eftersom någon behöver samla ihop kulor och daggmaskar eller något. Lock däremot ställer jag mig hyfsat förundrad inför. Varför i hela friden springer medlemmar ur Kaosfamiljen iväg med singel-lock?
Och på tal om hopplöst så kan det kännas så ibland. När man lyssnar på kollegor, läser tidningar eller ser på tv. Allsköns elände. Det rapporteras inte lika mycket om vad vi kan göra åt det, för att bekämpa eländet. En som har tankar om det är den här killen. Riktigt bra. Det är så allt det negativa ska tas, med gammal hederlig lovebombing. Och det görs varje dag på alla möjliga ställen, även om det inte rapporteras så mycket om i tidningar eller vid fikabord. Det finns gott om meningsfulla kärlekshandlingar också. Tillsammans kan vi sprida ännu mer kärlek, snällhet och vänliga handlingar. Kram på er
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Härligt att se att det är fler än mig som har sådana där skåp! Du, jag funderar på om dina och mina lock går samma öde till mötes för här försvinner det oxå HELA tiden!!!
Kram på dig!
Här är det ett ännu större mysterium att de försvinner. För jag bor ju ensam och kan inte skylla på någon annan. Jag tror att det kan finnas ett plastlocks monster som äter locken. En kompis till strumpmonstret som äter upp den ena av mina strumpor titt som tätt i tvättstugan.
Kram =)
Ha Ha, Galenskap och lite allvar, vi har massor med skåp som ser ut så där (fast det är inte överallt som vi märkt med hopplösa)
Libra, jag tror att du är inne på något där... Jag och en kompis pratade om att ha en uddaträff så att alla tar med sig uddagrejjer och så ser vi om vi kan få ihop några par ;-)
Kram på er
Skicka en kommentar