fredag 28 juni 2013

Orättviiist...

Jaha, då har den gamla diskussionen dykt upp igen. Lillebror tycker absolut att vi ska hålla Lillasyster från att se Star Wars 3 tills hon är 9 och ett halvt. Annars har nämligen orättviiist drabbat honom. Något som med jämna mellanrum kommer över någon av barnen.

Grunden är att livet inte är rättvist, inte det minsta faktiskt. Det må vara att jag tycker att man bör försöka jämna ut orättvisor men det går inte att göra allt rättvist. Dessutom tror jag att det är bra för barn att få längta och även träna på både att vara den som inte får och den som får.

Skulle vi vara rättvisa skulle ju alla få fotbollsskor när Storasyster får det och alla skulle äga svarta "fladderbyxor", klänningar och klackskor. Vårt uppdrag som föräldrar är inte att se till att det blir rättvist utan att barnen får ungefär det de behöver. Storasyster och Lillasyster får mer på fritiden utifrån att de sina intressen. Lillebror får också börja dansa om han vill. Vi tvingar inte alla att spela trummor för att Storebror gör det. Inte får alla var sin skruvdragare heller bara för att Lillebror tycker att det är höjden av lycka. De har alla olika intressen och de pengar vi har att tillgå är ju inte direkt något förskott på arvet. Vi utgår ifrån behov helt enkelt.

Ifjol fick Lillasyster en splitter ny cykel i födelsedagspresent. Storebror har haft en ny cykel (som Lillebror håller på att älska sönder nu) och Storasyster fick en ny för några år sedan. Den största anledningen till att Lillasyster fick en ny var att vi inte hade någon i passande storlek, att hon hatar att vara yngst, ha minst däck och inga växlar= cykla saktast. Dessutom kunde vi inte komma på något annat vettigt att ge henne...

Så dagens diskussion om orättvist hamnade där den brukar hamna. Om Lillebror verkligen vill att vi ska börja vara helt rättvisa så kan vi börja med att be om ursäkt för att han varken har en egen hårborste, ringar, läppglans, hårtofsar eller någon rosa dagbok. Sen tänker vi kompensera honom för det storligen nu när han fyller 10 i juli. Dessutom tänker vi i så fall vänta ett par år till innan han får mobiltelefon eller något som liknar en dator eftersom Storebror var bra mycket äldre innan han fick det. Låt oss säga att han inte antog erbjudandet om total rättvisa.

En sak som vi föräldrar däremot pratar en del om sinsemellan är fördelning av tid och uppmärksamhet. Finns det någon som behöver mer än den får? Finns det någon som får mer än den behöver? Det är mer intressant att fundera på än vem som gjorde vad vid vilken ålder och om det verkligen var rättvist att Lillasyster fick en ny cykel (i och för sig ingen som funderade på då de känner Lillasyster och bara log åt förklaringen om varför hon fick en cykel)...

Hoppas att ni har det bra, även om världen är orättvis... Kram

5 kommentarer:

Tessa sa...

Ja, rättvisa i en familj är väl som du säger att alla får lika mycket i förhållande till behov, fast med viss justering efter den absoluta mängden beroende på vad det gäller. T.ex. om man har ett intresse som kostar mycket får man kanske mer än sina syskon, men kanske ändå att man får dra ner lite på övriga utgifter. Men det där med vem som får lagom mycket uppmärksamhet och sånt, det är inte lätt. Det känns som att det är sällan någon får för mycket :-/, inte kvalitet i alla fall.

Vi hade en grej ikväll: De två yngsta hade ätit popcorn och bara sparat en handfull till den läsande storebrorsan i sovrummet. Han skulle bli kompenserad med en chokladbit, i tysthet tänkte jag, men det gick ju inte och sen blev det högljutt... suck. Men rättvist eftersom de inte fick något utan får vänta till imorgon.

Kram på dig!

mammaxtre sa...

Rättvist blir det aldrig riktigt. Livet är orättvist helt enkelt :-)

Ha en tppenbra dag

Libra sa...

Mina barnbarn hade just en debatt om orättvisa. 6-åringen tycker att hon borde få veckopeng precis som storebror. Medans han som är 8 år menar att det skulle vara orättvist eftersom han inte började få någon veckopeng förrän han fyllde 7.

Det är väldigt allvarliga debatter minsann. Och de blir högst förolämpade om dom kommer på mormor med att småle lite åt dom.

Underbara ungar!
Kram =)

Grodmamman sa...

Denna rättvisa! Här är diskussionen om varför sonen, 14,5 år fått en iPhone och inte dottern, 10,5!:) Att hon fick ta över hans gamla mobil som funkar alldeles utmärkt för hennes behov spelar liksom ingen roll.
Livet är inte rättvist och kommer aldrig bli det. Man gör sina barn en björntjänst om man gör så att de tror det.
Läste ditt inlägg högt för mina barn idag.
Kram

KaosJenny sa...

Mm, du har rätt Tessa men samtidigt har vi kommit fram till att kompensation är väldigt svårt. Vi har börjat överge det mer och mer eftersom det gärna drivs i absurdum... Om man sovit över hos kompis där de inte haft lördagsgodis, har man rätt till godis i efterhand då? och en massa såna svåra frågor.
Precis mammaxtre, vi har mer och mer börjat köra på det, alla får inte lika, helt enkelt...
Ha ha Libra, såna diskussioner som dyker upp här hemma också. Vad gör vi åt att det inte fanns smarta telefoner när Storebror var 10?
Kul att du hade användning av inlägget Grodmamman. Det är svårt med rättvisa och alla känslor som dyker upp runt det, både hos föräldrar och barn...
Kram på er