Nä men, hur blev det så här?

Idag har vi både visat att vi kan uppföra oss och inte. Dagens trampbåtsfärd blev i motsats till gårdagens en studie i tråk o ofunka. Middag i icke-minsta-barnanpassad miljö blev till vår förvåning oerhört städad. Vad säger man? Kanske att det både är tjusningen o paniken med barn, man kan aldrig veta hur något blir i förväg... Kan meddela att vadslagningsfirmorna nog skulle satt mer oddsen rejält på det motsatta scenariot.

Efter snart 15 år som mamma har jag i stort sett börjat med att sluta ens försöka räkna ut hur det ska bli eftersom felmarginalen är så stor. Man blir bara galen om man försöker då det finns så många variabler som man som man omöjligt kan veta innan. O.ch det är väl också något som har slagit mig under resan. Med en flock barn blir alla palettens färger klarare och starkare. Hög berg o djupa dalar. Svårt att rent logiskt räkna ut hur det ska bli, vad som avgör, succé eller katastrof, nästan oavsett vad vi gör. När det är dåligt är det så att man tänker varför i hela friden for jag inte själv? När vi har kul är Kaosfamiljen jordens roligaste. Det är bara att flyta med i ta saker som de kommer. Hoppas ni får en underbar midsommar. Kram