Ibland vinner man, ibland förlorar man...

Att cykeln fortfarande är borta stör mig lite. Det är svårt att vara en äkta kärring utan en kärringcykel... Blev dock tröstad av en gammal vän med att jag ändå har alla kvalitéer för att kvala in som en äkta kärring ändå ;-). Dessutom la han till att jag varit en kärring länge (och jo, jag tog det som en komplimang, vi har känt varandra i runda slängar 35 år). Polisanmälde den som försvunnen idag och plötsligen sa kvinnan trollade hon i receptionen fram mitt gamla tjänsteleg som varit borta läänge. You win some, you loose some...

Det bekräftar min teori om att det nästan alltid är något som är borta. Tricket är att försöka se till att det är oviktiga saker som är borta, sånt som vantar och mössor till exempel. Det är mer en regel än att undantag att jag börjar strula bort saker när jag är stressad också så nu gäller det att häfta fast allt viktigt på kroppen. En handledare som jag hade för länge sedan hade en närbesläktad tes om att alla människor har sina kaosområden och sina ordningsområden. Riktigt spännande. Jag vet vilka mina ordningsområden är, relationer och ekonomi. Funkar inte det så får jag ungefär panik.

Men tillbaka till cykeln. Detta underbara redskap för transport och rekreation. Vilken frihet! Har fått låna min mammas cykel. Underbara modiga hon som lånar ut sin cykel till mig, cykelmarodören. Imorgon cyklar jag nog till jobbet bara för att fira att jag kan. Dessutom är planen för morgondagen att jag ska köpa mig en "på-jobbet-bikini" så att jag kan slänga mig i älven en stund när livet på jobbet blir för mycket. För precis som den underbara fotbollstjejen sa på lägret så blir man som ren i själen av att bada lite. Och ibland behövs det att man renar sig lite när man har ett grymt viktigt men galet jobb. Kärlek till er alla