180 knyck, mammakoll och facebook...

Livet går i hundra åttio. Så där så att en vecka känns som flera. Så där så att man säger till folk, du vet när vi träffades förra veckan och de säger att det var igår. Jag har varit med om det förr och det funkar. Om man ser till att ta det EXTREMT lugnt mellan varven och inte låtsas ha koll. Fullständig öppenhet (fast med den fast-ställda tystnadsplikten). Berätta att det är otrolig snurr och att man inte har koll på allt just nu. Folk flinar och förstår. Helt enkelt.

Men lite kloka saker dyker ju på en förstås. Som det där att man som mamma får passa sig. "Det är inte så attraktivt med någon som pratar med morsan flera gånger om dagen och redovisar vad de gör." Intressant tanke. Och det klart, själv flyttade jag sisådär 100 mil när jag var 18, började jobba med "värstingar" och hörde av mig ibland, någon gång i månaden. Jösses vad man lärde sig mycket, både om sig själv och andra. Och snacka om att man blev vuxen... Gör vi våra mobilbarn till just barn längre än nödvändigt? är det inte meningen att unga människor ska göra lite misstag och sen lära sig av dom? Ringer man mamma finns risken att man får leva mammas liv med hennes begränsningar ;-)...

Och så facebook. Att folk jämför sig med alla sina bekanta och tycker att de själva har ett skitliv. Hm, slutar man inte läsa såna där åh vad vi har det vackert uppdateringar efter ett tag? Och de där hela världen är dum utom jag-grejerna tröttnar man också på... Jag tycker facebook är kul. Man kan ha den till vad man vill. Själv håller jag lite kontakt med långt bort kompisar och har kul. Att jämföra sig med andra brukar vara ungefär lika dåligt som dåligt samvete.

Nu ska jag titta lite på Sagan om Ringen med Storasyster. Kram på er allihop