söndag 5 augusti 2012
Bråk o perspektiv
Sista etappen på resan. Alla är trötta och det bråkas hela tiden så fort vi inte tuggar på något. Jag bryr mig inte, tittar kärleksfullt på min knasiga familj men svär inombords åt helt andra saker. Har just pratat med vännen som har en mycket sjuk 5 åring. Läkarna har pratat om att det här antagligen är början till slutet för den lille gossen. Orden tar slut, livet borde inte få vara så. Fel ordning. Föräldrar ska inte begrava barn, syskon inte en liten bror. Det där med bråk, stök, väder och saker blir fullständigt ointressant...Ta hand om varandra... Kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vad oerhört sorgligt... :-((
Så ska det verkligen inte vara. ♥
Det är fruktansvärt. Det är en mycket tunn hinna mellan lycka och djupaste sorg. När man då tänker på allt djävulskap som människorna orsakar varann runt om i världen...vad är meningen.?
I bland händer det (oftare förr, mer sällan nu för tiden) att jag hamnar i ett gräl med någon familjemedlem. Men reflexen finns alltid där: Man ska aldrig skiljas som ovänner. Det kan vara den sista gången man ses. Och om det oerhörda skulle hända vill jag åtminstone att vi skildes åt som vänner.
Oj Jenny!
Föräldrar ska inte överleva sin barn. det är fel, fel ordning.
Du sätter huvudet på spiken. Stök, stoj och stim, och lite bråk är underskattat.
Kram
Mm, Västgötskan, det är verkligen oerhört sorgligt...
Jo, Kalebass, det är jättehemskt men mitt i alltihop finns även kärlek och vänskap. Livets små stora saker...
Ja Per-Anders, jag har samma känsla, viktigt att inte skiljas som ovänner. På sätt och vis ger det livet mening också, att man vet att det är ändligt men det här är FÖR tragiskt...
Så klart mammaxtre, det mesta kan man le åt av Kaos stök och lite bråk...
Kram på er allihopa
Skicka en kommentar