tisdag 21 augusti 2012

Irl möten och ordning med Napalm...

Kompisen och jag konstaterade att genom facebook, bloggar och sms så vet man mer men samtidigt mycket mindre. Man ringer inte varandra så ofta och träffas irl mer sällan. Risken finns att man bara redovisar den ytliga världen för varandra, en show av facebook moments...

Klart att nätet är bra. I bloggen kan man skriva av sig och hitta själsfränder. Kontakt med gamla kompisar via facebook kan göra en riktigt glad i hjärtat men det är häftigt med möten in real life... Senaste veckorna har bestått av många såna äkta "hjärta mot hjärta-möten" som går förbi projekt och den ytliga världen. Gamla vänner, nya vänner och några som bara liksom glider förbi en stund... Ibland dyker människor upp när man behöver dom...

Det mest otippade mötet var i Piteå i fredags då jag tog en tidig barfota morgonpromenad på stranden och råkade på en riktig kostym-kille med finskor och allt. Eftersom vi var på väg åt samma håll slog vi följe en stund. Inte för att jag någonsin sett honom förr eller skulle känna igen honom nu men vi hann avhandla några av livets svåra, viktiga och roliga saker. Förvånande bra, så där så att vi båda log och tackade varandra när vi skiljdes åt...

Och fler strandmöten, en kvinna som gjorde ett lyckat byte med via en bytessida på facebook. Hon fick min ramryggsäck och jag fick en älgstek :-). Och så den gamla vännen vars fru tydligen ofta tänker på mig. Vi träffades för några år sedan och då sa jag att vi skulle kunna ha någon som jobbade heltid med att städa toan och det skulle ändå aldrig märkas. De har numera två barn och hon förstår precis...

I mitt stilla sinne tänker jag att heltidstjänsten numera inte skulle behövas på toan utan bland skivor, dvd filmer, böcker, tidningar, pussel som inte har alla bitar och spel som tappat tärningarna och en hel del spelpjäser. Ivar-hyllan som gud glömde (jodå, vi har varit till IKEA, då när vi också trodde att förvaring var the shit). Inte någonting ligger där det ska i den hyllan. Vi söker ihjäl oss hela tiden. Man öppnar ett fodral och hittar något HELT annat. Öppnar nästa och där finns ingenting. Både Mannen och jag är rädda för att bli anfallna när vi går förbi den och gränsar till att bli psykotiska när vi tänker på att ordna upp eländet. Sisifosarbete. Funderar starkt på att kasta en filt över alltihop/ be Lillebror ordna kamouflage med sin skruvdragare. Går nog inte att få till hylleländet med något annat än Napalm tror jag... Och sen, när vi gjort det så kan vi släcka alltihop och bjuda hem lite folk med taskigt luktsinne på ordnigsfest. Jo, här har vi vårt svarta projekt ;-). Ett annat alternativ är att göra som den här tjejjen, sälja irriterande grej på Blocket (och kanske vinna pengar). Napalm-hyllan... Om vi vinner kan vi ju ha ett ännu större kalas... Hm...

I annat fall lägger jag ut den på bytessidan. Napalmhylla med allt innehåll mot något ätbart. Nu måste jag smyga mot sängen. Imorgon bitti ska jag hänga med vår yngsta till ettan. Kram på er

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det kan hända att man värdesätter de där irl mötena mer numera. Konstigt att det blir så där ibland som med den där karln att man stöter på rätt människa bara så där! Det är då man tänker att det inte KAN vara slumpen. Det måste finnas någon mening med allt. En show av Facebook moments var ju ett bra uttryck, det snor jag, tack. Kram Rebecca

Krill sa...

Ah... Napalmordning!!! Kan hända att vi behöver det ;-) Ha Ha Ha... Kanske något för vårt förråd / Krill

FiaLisa sa...

Napalm var ju en kreativ lösning. Själv har jag funderat på att skaffa en lägenhet till. Vi kan ha en fin lägenhet och en kaoslägenhet liksom. Men risken är väl att man hamnar i ett läge där man skaffar en till och en till och...

KaosJenny sa...

Mm Rebecca, det har du nog rätt i, lite som en det blir med vissa saker när man fått barn. Man njuter mer när man får till det :-)
Ha Ha, napalmordning i förråd kan ju vara en lösning...
Ha Ha FiaLisa, en lägenhet till låter ju strålande men precis som du säger får man nog skaffa en till och en till.. Man är ju som man är men bra ändå...
Kram på er