God Wacko-jul och Paulo Cohelo har både rätt och fel...

Dagen före julafton och jag blir bärgad. Eller, ja, jag och jag, Wacko Wolfram, bilen förstås. Jag kan meddela att besök på bilverkstad är inte precis vad man drömmer om när man tänker på en fröjdefull jul. Efter bilincidenten har dagen varit hur hysterisk som helst. Julfika med jobbet? Skulle inte tro det... Jag har liksom bara svishat förbi som ett rött streck men erkänn att julklänningen matchade min värma fötterna filt som jag hade i väntan på bärgningsbilen ;-).

Nåja, allt ordnade sig till slut även om det kändes som om det skulle bli en Wacko-jul (det brukar ju ordna sig för det mesta). Alla julklappar är inhandlade. Maten fixad genom knytkalas. Tomten kanske snart bokad. Allt är lugnt. Nu är jag ledig till den 3/1. Inga måsten förutom de där äkta måstena som mat och sömn. Tid för återhämtning finns och jag tänker ta den chansen. Paulo Cohelo skriver "Lyckan är inte beständig. Den kommer alltid att bestå av ögonblick, så därför får vi aldrig slå oss till ro i en bekväm fåtölj och bara sitta och betrakta världen." I det där med den obeständiga lyckan och ögonblicken har han helt rätt men däremot tror jag att han har fel när det gäller fåtöljen. Ibland måste man helt enkelt sätta sig ner för att "komma ikapp sig" och hinna känna lyckan. Och den där Julfrid som vi alla vill ha besök av kommer inte när man jagar honom. Jag ska hitta en fåtölj och göra en ordentlig sitt-grop i. Och mitt i allt det här tänker jag minnas att det finns gott om människor som känner att detta är årets värsta helg. Allt gott till er, God jul-kram