När det blir oväntat stök...

Allt var klart och förberett in i minsta detalj. Resten skulle vi klara på rutin. Nu kunde väl ingenting gå fel... Hm, det finns kriser och så finns det KRISER. För Lillebror är detta en KRIS. Både Storasyster och Storebror har konstaterat att deras liknande första skolavslutningskris respektive nyårskris inte riktigt kan mäta sig med detta. I vanliga fall bråkar vi till tusen. Barnen håller ständigt på och retar hål i huvudet på varandra men en sån här dag är det inte aktuellt. Lillebror har kräkts på sin födelsedag =inget kalas och mest dricka vatten... (men hallå, sånt här höll vi ju på med 2006, minst en gång i månaden, inte NU...)

Ok, dags att ringa återbud till kalasungar och ställa om sig. Karantän och tråkdag istället för kalas och firardag. Jag har sett det hända förr men blir ändå lite förvånad. I kriser ställer vi oss upp, mangrant. Blixtsnabbt transformerar vi om oss från Kaosfamilj till stor fin tröstmaskin. Transformerar oss till husalfer i den drabbades tjänst. Vi pysslar om och har förståelse, tycker synd om, gör teckningar och fixar med Dvd:n, hämtar festis och rostar mackor. Vi låter Lillbror kämpa med sin kris men försöker dämpa den lite, alla på sitt vis. Solen kommer att gå ner idag också, även om det inte blev den åttaårsdag som Lillebror laddat för. Allt blir inte som man tänkt sig. Lillebror kommer att vara med om värre saker livet men detta kommer garanterat att bli en åttaårsdag han inte glömmer.

Bättre lycka på nästa kalas, som vi för säkerhets skull lägger ett par veckor bort. Nu, dags att förvandla sig till Winky i Lillebrors tjänst, han är redan hungrig. Hm, få se nu, det här är det barn som kräkts så fort han fått en tand, varit snuvig, sovit för lite osv osv. Kan hända är detta inte smittsamt alls, förhoppningsvis kan vi äta lite av tårtan ändå idag... Hoppas ni har en bra dag...