Den färgstarka paletten...

Har varit arg i veckan. Så där vansinnigt vannvettsarg. Inte utan fog får jag säga. Ibland är det på sin plats med riktig ilska. För att bestämma "vart skåpet ska stå" och vad som inte är ok. Det är inte alltid möjligt att prata med den lugna pedagogiska rösten. Ilska är bra, det hjälper oss att skapa förändringar och ger energi till att hålla ut och få till det. För att få det att funka hyfsat har nog böcker av Harriet Goldhor Lerner och Helena Harrysson betytt absolut mest. Finns tydligen till och med på biblioteken. Kloka kvinnor vars böcker borde ingå i alla "jobba-med-människor-utbildningar" och föräldraskapskurser. Och på tal om bibiliotek, här har Jonas Hassen Khemiri skrivit väldigt fint om det.

Och känslor. När flera personer är församlade blir det mycket känslor. Jag brukar säga att ju fler människor desto färgstarkare blir livets palett. Det blir mer glädje, sorg, ilska och mer kärlek. Ganska naturligt att det blir extra plusmeny egentligen. Ju fler som betyder något, desto större möjlighet till både trassel och fröjd. Tidigare jag bott kollektivt. När vi hade kul fanns det inget ställe på jorden som kunde slå det. Orange, solgult och rött. Verkligen sprakande. När det var sorg eller bråk var det kolsvart. Höga toppar och djupa dalar. Lite samma blir det i Kaosfamiljen. Och ju mer känslor ju viktigare att vi vuxna har koll på oss. En verklig utmaning. Har det här månntro att göra med mig och det jag bär i min ryggsäck?

Nackdelen med en stor familj kan vara att det inte blir lugn och ro så ofta (fast oftare numera) och att man sällan har långtråkigt. Lillasyster har till exempel nästan alltid någon att roa sig med här hemma. Kanske blir hon förstörd. Håller med Mattias Edvardsson om att det inte är lätt att göra folk av sina barn. Vad man kan trösta sig med är att det blivit det av de allra flesta och tydligen fler och fler numera. Tvärtom mot vad man kan tro när man hänger med i media så har kriminaliteten gått ner sen 90-talet till exempel.

Det blir nog folk av de sex barn som skrattande äter pizza i köket. Nu Ha en skön helg allihop. Kram

Varför sysslar man med oro?

När det mesta av det man oroar sig aldrig händer och framförallt inte på det sätt som man tänkte sig... Kanske är det lite släkt med att vi (läs mest kvinnor) fostras till att bry oss massor om saker som vi egentligen inte kan påverka (typ om barnen har på sig nog med kläder när de är på skolan). Det ansvaras och försöks styra upp saker som inte är vårt problem (om den sjuka anhöriga går till doktorn eller inte) och så kluras det på saker vi inte har att göra med...

Däremot så funderas det på tok för lite på vad man själv ska göra av livet när barnen inte behöver ständig passning. Saker som vi faktiskt själva kan styra över är vi inte fostrade att ta hand om. Vårt eget förhållningssätt till olika saker funderas det mycket mindre på än tapeter och hur man får ner antalet skor i hallen. De viktiga frågorna sätts åt sidan för alla "måsten". Mycket märkligt. Eller också inte.

Läser än en gång Harriet Goldhor Lerners bok kvinnors vrede. Hur vi både vill och inte vill förändras. Beskrivningarna av ineffektiva krig/ skylla ifrån sig metoder eller att man drar oss undan när det blir trassligt är nästan roliga. Jösses, vi gör nog alla en del av de sakerna och det enda som händer är ingenting, inte egentligen.

Har sagt det nu ett tag men det som inte Caitlin Moran, Magnus Uggla, Pia Sundhage eller Harriet Goldhor Lerner kan förklara är verkligen oförståerligt. Och då är det Harriet som förklarar det mesta.

Hoppas att ni har en trevlig kväll.

Ljust och fräscht med barn?

Igår försummade jag all form av inomhuslighet till förmån för att sitta ute i solen och gapskratta. Jag skrattade så mycket så att jag ett tag oroade mig för att grannen skulle ringa till psykiatrin och försöka få mig inskriven (vilket inte fick mig att skratta mindre). Det verkar nämligen inte helt friskt att en 40-årig kvinna sitter ensam och tokskrattar för sig själv. Anledningen till min skrattfest var en bok. Om ni bara tänker läsa en bok i år så se till att det blir "Ljust och fräscht boken" av Henrik Schyffert och Fredrik Lindström. Underbart att läsa om 100 nyanser av vitt, kan man bo sig lycklig och att ha en relation med en badtunna. Jag lånade den på bilioteket men det känns som om jag har ett behov av att äga den.

Jepp, Kaosmodern är i smyg en Bibliofil, hittar jag en bra bok så kan det bli ett inre tvång att äga den så att jag kan låna ut den och sen läsa den igen. Jag har två böcker som jag har två av, om jag skulle tappa bort den ena, och nej, jag är nog inte riktigt frisk.

På tal om att äga böcker så har jag klagat ett tag på att en av mina "Bibliofila kap", Hur barn förändrar ditt Liv av Harriet Goldhor Lerner, försvunnit. För ett tag sedan bestämde jag mig för att till varje pris äga den igen och nu har jag äntligen hittat den på ett antikvariat. 160:- inklusive frakt känns nästan hutlöst billigt för en den boken. Om ni har barn och tänker läsa en bok till i år så kan ni försöka se till att det blir den. Bara kapitlet med rubriken kommer ditt barn att bli massmördare är värt hundra riksdaler. I något kapitel berättar Harriet bredvilligt hur hon och hennes psykologmake fastnat i underbart fåniga konflikter och det är också värt en hundring (och då har jag väl tjänat 40 som jag kan köpa godis eller något ljust och fräscht för va?).

Alla vet att det inte går att ha ljust och fräscht med barn någon längre tid utan att antingen ha piga eller få migrän men det pågår seriösa försök lite överallt.

Ha en bra kväll