torsdag 3 juni 2010

Vem bär ansvaret för att en person är lycklig?

Har haft anledning att fundera på den frågan, både på jobbet igår och hemma idag. Den frågan finns med mer eller mindre hela tiden. Det finns massor av saker att vara lycklig eller olycklig över i världen. Livet möter oss och det är inte upp till oss att bestämma vad som möter oss. Däremot är det upp till oss att bestämma vad vi ska göra med den tid som givits oss (citat knyckt från Sagan om ringen).

Mannen kan varken läsa mina tankar eller göra mig lycklig, även om vi till och med lyckades gifta oss till slut. Det vore ju förstås smidigt om jag kunde lasta över på honom när jag är velig och inte vet vad jag vill eller bara känner mig less men det är tyvärr upp till mig att uttrycka vad jag vill, tänker och känner och sen får vi se. Mannen har ju förstås också ett eget val och kan ju förstås vägra köpa blommor eller ge mig uppmärksamhet, fastän jag har bett om det. Då får jag ju fundera igen och kanske lägga fram att han kan skippa att laga mat och tvätta om han bara köper blommor eller hitta på något annat i förhandlingen. Att fundera över vad som verkligen gör mej lycklig är nog A och O. Barnen har inte kommit till världen för att göra mig lycklig heller, även om de råkar göra det. Det kan egentligen aldrig bli någon annans uppdrag att göra mej lycklig, aldrig "på rikt".

När jag tänker på saken så är det rätt tur att andra människor inte kan läsa tankar. Tänk bara dom gånger jag är så arg så att jag vill skjuta iväg mig själv i en jätteraket eller när jag tänker att jag aldrig någonsin mer vill se ett enda barn... Jag tror att det är många barn/ syskon/ föräldrar/ partners osv som skulle ha behövt åratals terapi om de kunnat läsa tankar.

Lite hemskt är det ju förstås att tänka att man själv är ansvarig för att göra sig lycklig. Samtidigt får ju då Mannen ta ansvar för sig och berätta för mig vad han vill. Barnen också, även om jag är lite ansvarig så är det inte mitt uppdrag helt igenom att göra mina barn lyckliga. De får de göra själva och vägen till lycka med andra människor tror jag är kommunikation. Enkelt men ändå svårt men mycket vågat hälften vunnet.

7 kommentarer:

Henna sa...

Visst är det så!
Jag känner många personer (vuxna) som genom hela livet går och lägger det ansvaret på andra.
Det är väl skönt att lägga skulden för "dåliga saker" på andra och bara sitta och gnälla.....o vänta!

Jätte jobbigt!

Bina sa...

Ja, hu vad hemskt om andra kunde läsa mina tankar. Tänk om vi hade en sådan där rullande text som finns på bussar i pannan där våra tankar exponerades!

Nej, det är väl superviktigt att själv inse och hjälpa kidsen förstå att vi har huvudrollen i våra liv!

Mrs. S sa...

Ja kommunikation är a och o. Konstigt att det ska vara så svårt ibland bara!

Pia Plupp sa...

Kloka ord, kloka tankar!

Ha en trevlig helg!

Anonym sa...

Klokt formulerar du dej kära Jenny. Man kan ju dock hjälpa varandra till lyckan? Ge varandra kraft och inspiration, dela med sej av sin energi liksom...
Stor kram från Umeå!
Lisa

Katarina sa...

Vi har alla ett gemensamt anvsvar, men framförallt ett eget ansvar att se till att vara så lyckliga som vi bara kan. Livet är en berg och dal bana och det måste vi ta i beräkning. Livet är inte bara ett rakt sträck att gå på.
Du är en mycket klok människa Jenny! Många härliga och underfundiga tankar. KRAM!

KaosJenny sa...

Åh, tack och vad härligt att vi är lfer som tänker så... nu har ni just gjort mig lyckligare... KRAM