söndag 13 juni 2010

Naturligtvis...


Har jag sett tecknen i några år nu. Jag är inte ensam som bestämmer. Kaosdrottningen blir liksom motarbetad ibland. Först var det dynorna på stolarna i köket. Jag knöt fast, Mannen, Storebror och Storasyster knöt lös. Dynivraren- dynhatarna= 0-1. Sen har vi haft såna där små strider och det blir inte färre för att man är fler i familjen. Mattor på golvet, duk på bordet osv osv. Ibland är det bara att ta sitt förnuft till fånga, ge upp på walk over och skrattande blåsa i slutsignalen. Varför kämpa emot naturliga tillstånd?

Nu funderar jag på att lämna WO när det gäller trädgården. Jag planterar och grejar. Barnen råkar skjuta fotbollar på Syrener, tulpaner och lökar och genar över hallonriset. Mannen släpar hem ved, grus och diverse bråte och gör högar på ställen där jag tänkte att det skulle bli vackert. Spadar gillar han att ställa upp där min Astilbe borde få ljus och bli vacker. Och så gör ju naturen sitt också. Inte en regndroppe och hela trädgården är full med mini-Dahlior (se ovan). Ha ha, det blir Charles Darwins princip som gäller i år också. Fitest survives. Kanske borde jag starta en handelsträdgård för extremt härdiga växter. Så länge nöjer jag mig med att uppgradera Maskrosor till mini-Dahlior. Går man tillräckligt nära är de oerhört vackra... 10 hoppsasteg om dagen ger en bättre värld har 683 medlemmar på fejjan. Kanske Maskrosor = Minidahlior också skulle kunna få ett gäng anhängare. Maskrosor är ju oerhört lätta att driva upp. Varför är det bara det krångliga som anses vackert? Kram på er

2 kommentarer:

Henna sa...

Håller fullständigt med angående dina mini dalior. Visst är dom fina om man tittar nära.

Hemma i vårt hus försöker jag ibland lägga på mattor, dukar och annat men resterande 360 dagarna p året är det tomt. Minimalistiskt som vi brukar skoja om när vi inser hur opyssligt vi har det.

Kram o Lycka till med trädgården!

KaosJenny sa...

Härligt Henna, mini-dahlior är vackra. Minimalistiskt är ordet... oj, jösses, då är vi ju kanske trendiga... enda kruxet är väl förstås att vi har det väldig ominimalistiskt överallt annars ;-) Kram