Måndagsmys...

Vår lilla stick-sammankomst gick utmärkt får man säga. Ett gäng kvinnor med olika nationaliteter träffades och stickade efter förmåga. Själv höll jag mest på och ordnade med trassel. Inte för att vi förstod varandra hela tiden men med kroppsspråk tar man sig en bit och skrattade gjorde vi. Så länge det finns skratt finns det hopp. Jag tror på Tomas Sjödins myrstegsrevolution. De små små sakerna som var och en gör kan ta oss tillsammans åt det håll vi vill...

Jag upptäckte än en gång att han har fler kloka saker att säga. Omtanke är långtidsverkande och människor går aldrig över är också något man kan bära med sig i hjärtat.

Och som min nyfunna vän Maronga sa ikväll, när man har varit med om mycket dåliga saker är det viktigt att skratta och att träffa andra människor.

Med perspektiv på att det finns människor som verkligen varit med om dåliga saker i livet kliver jag in i årets julmånad med en känsla av att jag tänker vägra julstress. Pepparkaksbak ska man göra för att det är kul, annars inte alls. I vår familj brukar det alltid bli kul då vi har vissa individer som alltid ser till att det blir en fullkontaks-sport ;-). Sköt om er

December-mode

December och man skulle kunna stressa hur mycket som helst. Fixa, trixa och springa fortare. I år har vi dragit in high score på Lucia. ALLA barnen har uppträdande, varav minst tre stycken på torsdag, den fjärde har vi inte koll på än men det är ju bara måndag än.

Och det är lite så vi hanterar den här Decembern. Vi tar så mycket en dag i taget att båda Kaosföräldrarna under middagen i stort sett i samma andetag uräktade sig och bekände julmiddag med respektive jobb imorgon! Eh, jahapp.

Julgröt får det bli. Alla barnen jublar och de börjar vara stora. Vi misstänker inte längre någon för att trilla ner från köksbordet så fort vi vänder ryggen till. Ingen kommer att köra hårklämmor i brödrosten, micra traktorer eller diska oss till vattenskador heller bara för att vi lämnat köket. I själva verket går det utmärkt att båda föräldrarna lämnar huset samtidigt numera.

Bara när jag skriver det här kommer jag på ca 7-8 saker som jag borde ha gjort. Lucialinnen, julcup, kortbeställning, skolkataloger, pyssla in pepparkakseländen, betala parkeringsböter, tvätta varmaste jackan och göra facebooktråd om julafton. Äh, idag har jag haft fullt sjå med att jobba och hitta min cykel. Det kan ju inte vara meningen att vi ska bryta ryggen av oss för att få träffa julfrid. Vägra julstress. Vi hinner inte med allt men det kommer inte att komma någon inspektör den 23/12 och förvägra oss att fira jul för att vi förjulat för dåligt. Det blir den 24:e, oavsett vad och det känns riktigt bra.

Sköt om er allihopa. Kram

Våga vägra julstress...

3 av fyra ungar puts väck borta, inte en lapp och inga meddelanden när jag kommer hem. Det är sex dagar kvar till julafton. Vi har inte tänkt en minut på julmat, inte skickat ett enda julkort än och inte en julklapp är inhandlad. Jag vägrar i sten att stressa upp mig. Barnen har hittills alltid kommit hem och sannolikheten att just de just den här dagen inte ska göra det är rätt liten. Julkorten skickar vi väl när vi hinner och eftersom jag inte planerat sen i juni vilka julklappar barnen ska få så får de helt enkelt något som jag hittar på stan den 23:e. Mataffären kommer antagligen att vara full med julmat också.

På jobbet har vi en falang som vill förbjuda julen då vi ser julens baksidor och får extremt mycket att göra i december. Vi träffar tyvärr många som har det som underbara Clara skriver om här. Det finns människor som har större svårigheter än att den julklapp man tänkte sig är slut. För os som möter dom är det viktigaste är att vi håller ihop oss och inte börjar fara illa själva. Se till att vi gör det vi ska för människor men att vi tar hand om oss själva också, så att vi orkar även nästa jul...

All forskning tyder på att det kommer att bli januari sen. Blir det inte det så är vi alla lika rökta ;-). Som jag sa till Storasyster igår så är all form av oro bortkastad tid. 98% av det man oroar sig för händer aldrig. 1% händer men blir inte alls så mycket bekymmer som man tänker sig. Den 1% som händer kan man hur som helst aldrig gardera sig för eftersom saker lätt kör ihop sig på mirakulösa sätt.

Vi ahr gjort det viktigaste för julkänslan= klätt granen och strött ut tomtar. Resten får bero. Just nu funderar jag mest på om middagen ska serveras på byns bästa pan-pizza restaurang, badhuset. Låter som en bra plan. Vi lever här och nu, även om det är december. Kram på er alla

Vad är det för fel på sista minuten-taktiken?

Det är över en månad kvar till jul och folk har redan börjat prata julklappar. Stressar upp sig. Varför sån hype runt storhelger egentligen? De andra 364 dagarna bör väl räknas minst lika mycket? Nej då, snart börjas det springas runt med stirriga blickar. Allt ska hinnas och bli perfekt. För det mesta är det mödrarna som regisserar de perfekta julhelgerna (och så är julhelger precis som andra dagar, ibland är det kul och bra, ibland inte). Underligt egentligen att det kan bli ett sådant ståhej, oftast träffar man ju folk som man känner väldigt väl på julen. Så varför hela denna långa checklista och denna strävan mot perfektionism?

En teori som jag och en kompis hade under dagens lunch var att det till viss del beror på att man har trassel i relationer, skev ansvarsfördelning och orealistiska tankar om sin egen makt. Man låtsas som om man verkligen kan ordna en perfekt dag och som om man verkligen kan köpa/ baka/ duka/ planera sig till långvarig lycka. Vem ansvarar för att faster, barnen och maken har det bra? Svaret borde väl rimligtvis vara de själva, eller?

Här har vi precis som vanligt tänkt ta det lugnt och göra det vi känner för. Det lär väl bli pepparkaksbak och julpynt. Julklapparna ordnar vi som vanligt i sista minuten, har funkat mycket bra hittills. Julmaten ordnar vi som firar ihop tillsammans och i samråd. Den som tycker att något är viktigt ordnar det helt enkelt.

Så, jag tänker vägra julstressa. Det är nog mycket på jobbet i november och december. Min kvalité som mamma, maka, dotter, syster osv bestäms inte av hur dyra julklapparna blir. Kärlek och omtanke bör visas årets alla 365 dagar och eftersom vi inte är julgrisar har vi ju chanser både före och efter jul ;-).


Vad tror ni om julstressen? Vad beror den på och är det månntro så vi vill ha det?
Kram på er

Våga vägra julstress

På söndag är det första advent... och då måste man förbereda och sen ska man och efter det blir det till att... Eh, nä, jag vägrar. Det blir inga putsa fönster och flänga runt i år heller. Man måste inte putsa fönster, hittills har ingen myndighet kommit och kollat och jag har inte blivit bötfälld en enda gång för fönsterputsningsvägran. Några julgardiner blir det inte heller. Listan på INTE skulle kunna bli rätt lång.

Vi gör som vanligt. Går till förrådet och tar fram julkartongen och sen pyntar vi där vi har plats helt enkelt. Puttar lite blommor åt sidan och ställer dit ljusstakar. Röjer någonstans för julkrubban och ställer några tomtar där de kan stå utan att trilla ner. Den färdigköpta pepparkaksdegen är redan inhandlad och granen klär vi när andan faller på. Hoppsar runt till lite julmusik. Tar emot allt underbart julpyssel som drösar in från dagis och fritids med öppna armar. Ställer ut det också på lämplliga ställen. Med julklappar tar vi det lugnt. De flesta i detta hushållet har inget större behov av fler saker, alls faktiskt. Tjoho vad lugnt, lätt och roligt det kan vara med jul.

Jag tänker inte få julmagsår. Vi ska ta hand om varandra och ha det bra. Funderat på det här med att alla i familjen borde få vara både stora och små till exempel. Pratade med en kompis om det idag, vikten av att även de barn som håller på att bli lite större blir ompysslade ibland. Även vi vuxna behöver få vara små och rasa ihop lite ibland för att sen vara stora och kloka... Om det hällregnar imorgon ska jag och Lillasyster sitta under yllefilt och läsa sagor tills vi hämtar Lillebror, då drar vi in honom också under filten. Ta hand om er själva och varandra i julhysterin Bloggvänner