Den där gången då allt bara börjar funka. När allt jag rör i blir vackrare och bättre. Det är ett tag kvar. Igår när jag åkte iväg med fem barn och skulle ha roligt, eftersom hantverkarna bröt sönder huset, började bilen koka. Tack vare hjälp från kompisar så löste det sig (underbart med vänner när det kniper) men ändå, jag tror att jag var lika varm som bilen en stund...
Storasyster fyller år idag. Vår dansande och konstnärliga dramatiker. Barnet som lär mig så mycket om tålamod och kärlek. Hon som genomskådar en men ändå har överseende med ens brister, förutsatt att man erkänner dom. Nio år klok och samtidigt liten. Vilken tur vi har att vi fått lära känna henne.
Nu tänker jag ta paus från huset ett par dagar. Inte gå på ihoptejpade mattor. Stänga av vattnet och inte spana i taket efter nya skador. Bilen ska med, det blir full värme och ve den om den börjar trassla igen... Då blir det skroten... Annars tänker jag inte röra vid någonting, jag verkar ju ha lite bad touch så att säga. Storebror hittade en fyrklöver för någon vecka sedan. Om det inte vore så oetiskt skulle han få köra bilen;-) Vi ses om ett par dagar, sköt om er
2 kommentarer:
Hej :o)
Det är underbart med ett socialt nätverk som man kan kontakta vid kris och andra tillfällen för den delen.
Du gör det bra som står ut under renoveringen. Det ställer ens tålamod lätt på prov.
Kramis Katarina.
Nu står jag knappt ut längre... Men du har rätt, det är superviktigt att ha ett socialt nätverk... Kram
Skicka en kommentar