Jodå, som i alla andra städer med lite aktning har vi stadshus, bibliotek, sjukhus och numera också tiggare. Det sistnämnda har många väldigt mycket åsikter om. Rätt intressant egentligen att människor som sitter/står med en pappmugg kan få oss att gå igång så. Det är ju inte direkt så att de flyger på oss och kräver men ändå pratas det och funderas. Åker mercedes säger någon, som själv inte heller vill promenera upp längs norrlandskusten. Har mobiltelefon säger någon annan som numera känner sig naken utan I-phonen. Inte så skadad som det verkar säger en tredje som en stund senare glatt konstaterar sig ha sålt skräp för hutlösa priser på Blocket. Förbjud tiggeri, de ska inte vara här säger en fjärde och åker sen på all inclusive hotell där den billiga arbetskraften fått lämna in sitt pass till ägaren vid anställningen...
Och så har vi Ebola. Vågar man åka till Barcelona nu säger någon efter att en i spanien har dött. Bläddrar snabbt förbi nyheterna på smartphonen om att många fler dött utanför Spaniens kust genom drunkning på väg från afrika. Om man bara tar reda på lite mer, som här, så borde man känna lugnet men icke. Borde vi inte stänga gränserna säger en annan och klickar sig fram till en sista minuten till Egypten.
Vad är det som gör att annars trevliga rätt kloka människor börjar vräka ur sig konstiga saker och vidarebefordra floder av nonsens på facebook? Kan det vara så att tiggarna påminner oss om att det finns människor i världen som inte har det bra (oavsett hur det är med just den tiggaren). Människor som verkligen lider och kämpar. Då kan man ju tänka sig att Ebolan påminner oss om att vi är dödliga. Inga nyheter för oss egentligen men vi blir arga av att bli påminda när vi handlat godis för 50:- och känner oss obekväma med att lägga eller inte lägga en liten peng i muggen. Vi har det så skönt i den här åh-vad-man-sliter-och-släpar-till jobbet-säljer sockar till fotbollslaget-skjutsar till ridning-tränar-utför hjälteshopping-inreder livsnödvändigt-osv-bubblan.
Om man tänker så är det inte det minsta konstigt om folk är arga på tiggare och rädda för Ebola. Här kan man undra vad folk i USA tänkte om svenskar i slutet av 1800-talet? Är inte det alltid en fråga vi bör ställa oss, hur klok och kärleksfull vill jag vara, även om jag inte tjänar på det personligen just nu? Stänger vi gränserna blir vi förr eller senare förlorade. Hur ska vi annars lära oss nya saker om vi bara träffar de som gör och tänker som oss? Foreigner. Ha en trevlig kväll allihopa <3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag tror det handlar mycket om det du säger, vi blir påminda om något som är mer bekvämt att slippa tänka på/förhålla sig till. Ola Larsmo och jag gick föresten på folkhögskola samtidigt i unga år. Han skriver bra. Det gör du med 😄 Kram
Bra fråga. Antagligen är det väl för att det ligger närmare,och är mera påtagligt, i motsatts till en smitta, som fortfarande befinner sig långt borta.
Om katastrofen skulle komma hit blir nog ALLA främmande människor vi möter skrämmande!
Tack Anna/notonmusic, har senast idag hört att vi borde stänga gränserna. Man blir helt matt, för något som inte ens är speciellt smittsamt... Kul med folkis och det var en riktigt intressant artikel av din gamle bekant :-).
Tror knappast katastrofen kommer hit kalebass men vi vill nog ha det bekvämt i vår lilla bubbla...
Kram på er
Skicka en kommentar