Ställer man sig "vill jag det här" frågan kan man nämligen omöjligt bli ett offer. Om svaret är ja så har man valt det och kommer att ta någon form av ansvar för det. Om svaret är nej får man försöka göra något åt situationen. Som vuxen människa kan man i stort sätt alltid det (sjukdom och död exkluderat, men det är inte där jag träffat de med de största offerkoftorna). Även om det kan vara skönt att stuva på sig offerkoftan och låtsas som om man inte har något som helst val så blir man tyvärr inte någon förtjusning för omgivningen även om koftan är aldrig så mysig...
Sköt om er alla fina. Kram
4 kommentarer:
Det känns som om du slår huvudet på spiken Jenny, man borde oftare ställa den frågan. Vill jag det här och behövs det verkligen!
Vill jag det här? En mycket bra fråga. Ha en fin helg
Mm Anna/notonmusic och mammaxtre. Tänk så mycket mindre bittra människor vi hade haft om alla med jämna mellanrum ställde sig frågorna... Kram på er
Det måste väl pysa ut någonstans antar jag...
Jag tror det är den egna oförmågan, att inte räcka till som spökar. Man vill inte egentligen men vill tyckas synd om. Kanske.
Skicka en kommentar