fredag 10 oktober 2014

Relationskriser....

Hur mycket lägger ni er i barnens relationer? Nya åldrar ger nya utmaningar, både som förälder och tränare. Just nu har vi en kris i fotbollslaget. Det är cup för smålag och några har gjort eget lag i laget. Fler vill vara med men de får inte plats. Föräldrar från både de valda och inte valda är upprörda. Min dotter är inte vald men det enda jag kan göra är att prata med dottern och peppa henne. Hjälpa henne att se mönster och fundera på hur hon vill ha det. Vägleda och stötta, som vilken tonårsförälder som helst.

Mitt uppdrag i laget är att vara tränare. Skulle jag tänka för mycket och kliva in med hela huvudet i de relationsträningar som laget med jämna mellanrum håller på med skulle jag bli galen. Tror inte att det skulle vara bra heller. Mycket känslor blir det så ibland behövs det manas till lugn, både bland lagmedlemmar och deras föräldrar.

Tankarna vandrar till mina egna tonår o jag konstaterar att högstadiet inte varar för evigt o att man brukar skippa svekfulla o oärliga vänner allt eftersom. Det är inte konstigt att det blir jobbigt ibland. Tonåringar har av naturliga skäl inte svart bälte i relationer. Det finns gott om vuxna som inte kan. Det är sånt som man ägnar hela livet åt att träna på. Svår balansgång att vägleda och samtidigt låta ungdomarna göra saker själva. Träna eftersom de sedan (precis som alla andra) med jämna mellanrum hela livet kommer att behöva gå riktiga relationsmatcher på skolor, arbetsplatser, i föreningar och familjer.

Jag håller i alla fall fortfarande fast vid att alla tonåringar borde köra igång och längta tills de blir 40 för det är mycket som blir lättare då. Kram på er

8 kommentarer:

Unknown sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Grodmamman sa...

Inte lätt det där med relationer. Här har vi precis gått igenom sonens första "kärlekshistoria". Kort och intensiv med ett sorgligt slut. Dock har detta gått över till ilska och besvikelse då det visats sig att tjejen i fråga körde dubbelspel. Ibland skulle man vilja skydda dem från sådana här saker, men det går ju inte och skulle antagligen inte hjälpa dem i långa loppet heller.
Kram

kalebass sa...

Jodu. Inte är det lätt inte. Försöker att inte lägga mig i, vet ju att det snarast har motsatt verkan. Tack o lov finns minnen kvar från mina egna tankar när det begav sig. Men det är svårt och oron finns där vare sig man vill det eller inte.
Att finnas där, är väl det viktigaste. Kram på dig!

Anna/notonmusic sa...

Svart bälte i relationer - underbart uttryck! Jag har mycket svårt för urvalsprocesser/sortering av det slag du beskriver inom barn och ungdomsaktiviteter. När ens barn drabbas kan man bara göra som du beskriver tycker jag, stötta och bekräfta känslor som uppstår! Och kanske dämpa det egna inre känslosvallet möjligen.

mammaxtre sa...

Ja du...... Det är gott att vara 40+

Livet är en skola och tids nig lör de första sig. Inte alla, men de flesta. Ha det gott

KaosJenny sa...

Mm Grodmamman man vill verkligen skydda men det går inte. Vi har också haft såna där kärlekshistorier och på sätt och vis är det bra att de vänjer sig lite...
Intressant kalebass och klokt, klart det har motsatt verkan ibland. Klokt att tänka tillbaka och bara finnas där som ett erjudande.
Precis Anna/ notonmusic, finnas där och försöka dämpa sitt eget är ledorden. För de (och vi alla) behöver ju träna.
Exakt mammaxtre, det är underbart att vara +40 och de flesta lär sig och av träning blir man bättre.
Kram på er

Tessa sa...

Träffade gymnasieelever häromdagen och insåg att det gör jag inte så ofta, känner inte så många människor i den åldern - ännu. Men är inte helt bekväm med det, det påminner för mycket om min egen tonår, som visserligen inte var hemsk, men inte heller kul. Och nej, relationer är ju aldrig lätt.

KaosJenny sa...

Mm, allt eftersom får man göra upp med sina egna gamla spöken Tessa men jag tycker att det går rätt bra. Bara man tänker på sitt gamla korkade jag med lite kärlek. vi är alla barn och ungdomar ibörjan :-). Kram