måndag 17 februari 2014

Ibland ångrar man sig lite...

Tänker att hur i hela friden kan jag ha kommit på tanken att skaffa fyra barn. Massa tjat, tvätt, läxor, skjuts och inhandling av mat. Städning, bråk, stök, borttappade saker och ännu mer tvätt.

Jisses, min gammelfarmor med de elva barnen kämpade nog och slet men inte tror jag att hon behövde gå på en massa utvecklingssamtal, föräldramöten, samla pengar till skolresor och fotboll eller skjutsa till dans. Inte hade hon väl några tusentrosorstvättar heller. Om barnen inte hjälpte till så kunde hon helt sonika hota med ett kok stryk.

Hm, att klappa tvätt i älven, baka bröd och förse elva barn med mat och kläder och därtill någon ko och lite smådjur. Låter itne som en dröm direkt. Inte att ta hand om släktens alla möjliga gamla och sjuka heller (eller såna som inte var släktingar och "hörde till huset"). Jag måste ju ha skojat i inledningen av det här inlägget. Redan på klappa tvätt i älven var jag besegrad. Vi har det hur bra som helst nu och de flesta av våra problem är skapade...

Nyss ringde en pappa och berättade att hans lilla barn fått leukemi. Jösses, nu ska jag gå ett varv och titta på de fyra friska barnen och Mannen. Tacksamhet över allt som jag har, inklusive tvättberget. Kram på er

4 kommentarer:

mammaxtre sa...

Ibland får man tydligt perspektiv. Det gäller att glädjas i det egna kaoset.

Kram

Anonym sa...

Åh, sånt som man inte ens vill tänka på, någonsin. Här har jag nyss gnällt om lite bråk. Fånigt. Hoppas det går bra för den lilla. /Krill

x-handarbete-pyssel sa...

Blev först mållös när jag läste ditt inlägg.
Finner inte riktigt orden.
Men tacksamhet är bra att komma ihåg!
Ha det gott med familjen och tvättberget!

KaosJenny sa...

Precis mammaxtre, mina tidigare rader kändes med ens oerhört löjliga...
Ja, du Krill, jag hade just släpat hem mat från affären och min känsla blev ocks å så, vad fånigt jag tänkte. Friska barn bråkar och äter ;-).
Mm, x-handarbete-pyssel, jag är också på något plan mållös. Såna saker som bara inte får hända men precis som du säger så blir man också oerhört tacksam för det man har och vad som än händer så har man haft det...
Stor kram på er