Jag förstår att det finns ett behov hos oss människor av att prata vi och dom. Att kategorisera, sortera och skilja ut sig. När barnen var yngre hade jag och ett par kompisar till och med en klubb för det. Hembrända klubben. Den gick ut på att vi, några mammor, träffades och pratade om dom, våra galna familjer. Vi åt mat tillsammans och skrattade så att tänderna skallrade över misslyckanden och knasigheter. Inte sällan var det historier om att vi tappat koncepten och kunde ha gjort saker bättre om vi sovit bättre, hunnit med en stadig frukost eller bara fått en stund att reflektera. Kul, nyttigt och jättebra för vår psykiska hälsa. Familjer, dom, kan göra en galen. När vi ätit klart åkte vi hem till dom och fortsatte att vara vi med dom ;-).
Visst är det bra att prata dom ibland men man måste också tänka att vi är ett vi allihop. Ingenting blir bättre för att man bara kategoriserar. Ställer kvinnor mot karlar, vuxna mot barn, invandrare mot svenskfödda, fotbollsspelare mot hockeyspelare, feta mot magra, norrlänningar mot stockholmare, homosexuella mot straighta, kristna mot muslimer, renoverare mot jag bor bara i mitt hemfolk, missbrukare mot nykterister, svampplockare mot suv-ägare osv. Jag har träffat alla ovanstående "sorter". Tro mig när jag säger att jag hittat coola, smarta, elaka, kärleksfulla, kloka, impulsiva, öppensinnade och inskränkta typer i alla kategorierna. Man behöver prata med sina "dom" och försöka sig på att bli ett vi helt enkelt. Här är en kille som är imponerande bra på att prata med sina "dom".
Ofta hör man folk säga om invandrare att dom borde integreras bättre. Borde inte första frågan då vara vem ska göra det. Ska det vara Erik Ullenhags ansvar ensamt eller ska vi tillsammans göra det? Så visst, fortsätt och prata om dom men när du gjort det en stund, sök upp dom. Så fort man börjar prata dom bör man försöka uppmärksamma sig på sina fördomar. Varför tror jag att suvägare eller svampplockare är på ett visst sätt? Eller ta en sväng ut i skogen och känn att vi till och med är en del av naturen...
lördag 1 februari 2014
Vi och dom...
Etiketter:
familjeliv,
feminism,
främlingsfientlighet,
fördomar,
Soran Ismail,
vi och dom
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kan naturligtvis inte annat än skriva under på detta. Låt oss bara hoppas att utvecklingen mot en mera mänsklig människa skyndas på...
Mm, jag hoppas också kalebass... Kram
Skicka en kommentar