Livet och vad man gör av sin tid...

Mm, de senaste veckornas händelser runt omkring oss ger perspektiv. Tre familjer som kämpar med cancer. Föräldrar i två fall och ett barn i det tredje. Otroligt tufft. Mycket tankar och känslor "all over the place". Om man får säga så, både positiva och negativa. Glädjen över att någon får komma hem igen, om än hårt medicinerad. Sorgen över att några måste åka till avdelning och vara kvar länge. Är det miljön, något vi äter eller har det alltid varit så här?

Känslan av att livet är outhärdligt orättvist är stark. Det här är saker som man vanligtvis inte brukar vilja tänka på ens lite. Att det plöstligt bara händer. Att vi ska vara extremt glada så länge vi har våra nära och kära och de är friska. Vi vet alla att allt har ett slut...

Vad som än sägs i braskande rubriker i tidningen så har vi en grymt bra sjukvård. De gör verkligen allt de kan. Vi andra kan bara hålla tummarna och njuta av tillvaron så länge det går. Inte skjuta upp stunder av närhet och skratt. Inte tänka att vi gör det roliga sen.

Vi har inte hur mycket tid som helst så det gäller att prioritera. Göra det viktigaste först och skippa det som inte är viktigt. Kanske är det för att jag länge haft den känslan som jag blir lite beklämd över tidningar med ljust och fräscht/ vi har vigt vårt liv åt inredning osv. Jag tror inte att någon kommer att ligga på sin dödsbädd och ångra att de inte byte tapeter i hallen. Den abslolut enda fördelen med sjukdomar är att man får sig tankeställare om livet. Vad är det som på riktigt är viktigt? Vad vill jag/ vi verkligen göra?

Vi har vår tid i vår hand. I helgen ska jag och syrran ge bort oss själva i 40 årspresent till brorsan. Skidor i fjällen bara vi tre syskon. Roa oss för allt vad tygeln håller. Vilken ynnest. Hoppas ni har en underbar helg och njuter av tillvaron. Kärlek till er alla...