måndag 22 april 2013

Vad är det med oss?

Har två kompisar som på var sitt håll krisar. Av samma men helt olika anledningar. Båda har tre barn som är rätt små. Den ena är vansinnig för att hennes man inte "ser" hur stökigt de har det och följdaktligen inte gör något åt det. Paret har tydligen kommit till den nivån att frun får lust att skrika högt så fort hon kliver in i hallen. Den första frun pratar villigt om att det är hennes nivå och önskan om att bo i ett vackert hem som ställer till det men säger samtidigt att det inte går att göra något åt och att hon på grund av detta några gånger i veckan undrar om de verkligen ska bo ihop framöver.

Den andra har en man som plockar hela hela tiden. Han springer efter barnen och föser ihop klossar, påminner om att plocka bort pärlor och fixar med köket så han går och lägger sig samtidigt med barnen i ren utmattning. I den familjen har man kommit i det läget att frun är så arg så hon inte ens VILL att han ska vara vaken på kvällen för att prata längre. Hon står inte ut med hans strävan efter det underbara hemmet och funderar allvarligt på att slänga ut honom från deras gemensamma inredningskatalog.

Vad falls, vad är det driver oss, dagens föräldrar? Vi har tak över huvudet, mat på bordet, gratis tandvård för barnen, fri skola, tvättmaskiner, diskmaskiner, betalda semesterdagar osv osv. Den tid och energi vi sparar in på att inte behöva ordna med överlevnad, hygien och kamp använder vi till att kriga angående ordning. Mentalt slakta varandra på grund av tankar om hur saker borde vara. Som om det vore rimligt att ha inredningskatalogordning när man har en ettåring? Som om det vore naturligt att en familj med fyra barn har ordning i hallen, Är det ingen fler än jag som är lite allergisk mot allt till varje pris ska verka så perfekt?

Gapskrattar man oftare i det perfekta hemmet? Känner man verkligen mer kärlek? Jag tror faktiskt inte det. för mig är det tvärtom. Jag är ytterst tacksam över att jag slutat läsa inredningstidningar. När folk runt om oss säger att vår, ojojoj, nu blir det en massa jobb så vägrar jag förstå vad de pratar om. Vi försöker hålla oss långt ifrån projekt. Ja, Storebror har fortfarande älvor, Pippi långstrump och dinosaurier på sina väggar och eftersom han inte driver frågan alls tror vi att han trivs med det. Hans vänner irl flinar bara och på Skype kan man ju välja vad man visar ;-). Ibland ska saker och ting bara få vara lite som de är ett tag. Taket rasar inte ner över oss ändå. Ett alternativ till att gaffla om hallkaoset är att gå ut och titta på Blåsipporna. De är naturligare än ordning i hallen :-).

Kram på er

8 kommentarer:

Libra sa...

Jag trivs inte heller med det perfekta. Kommer jag hem till någon som har det sådär perfekt hemma kan jag inte slappna av. Man vågar knappt röra sig av rädsla att stöka till då.
Lite vardagsröra är bra mycket trivsammare.
Kram =)

Grodmamman sa...

Lite vardagsröra och lite damm i hörnen har ingen dött av, men det finns en gräns för mig och den går mycket tidigare än för min käre make. Jag mår inte bra om det är för rörigt omkring mig, men då fixar jag det oftast själv eller ber om hjälp med det. Att ha det kliniskt rent, det gör inte mig gladare utan jag vill ägna mig åt annat än att bara plocka och städa.
Tragiskt när det blir så där som du beskriver.
Kram

kalebass sa...

Det måste vara väldigt jobbigt för dom inblandade. Det grundar väl sig i det gamla vanliga; vad grannen ska säga... och en önskan att åtminstone ha ordning hemma när världen ser ut som den gör. (Och där man inte har någon koll alls.) Visst är det trivsammare med lite oordning, utan att för den skull behöva göra "stigar" i dammet...

Tessa sa...

Ibland tror jag att man tappar sinnet för proportioner och prioriteringar när man blir för sliten. Det borde ju verkligen vara tvärtom, att man när man står till knäna i vardagsträsken lyfter blicken och prioriterar sömn och slappande framför städande och putsande. Ibland funkar jag så. Men inte alltid. Det händer ibland när jag är supertrött att jag liksom tappar den där strategiska överblicken och kör på. Och om man själv kör på fast man egentligen inte orkar, då är det lätt att drabbas av en grym irritation över partnern som inte gör likadant...

Jag tror att det bästa man kan göra när man stör ihjäl sig på partnern som inte upprätthåller "ordningen" är att skippa martyrrollen och ta sig en heldag ensam på spa/stan/skogen/bästa vännen, (och antagligen behöver partnern detsamma) så kanske man kan komma hem med bättre prioriteringar.

KaosJenny sa...

Precis Libra, jag blir också lite obekväm av perfekta hem men jag blir även lite misstänksam. De har inte fler timmar än jag på dygnet, vad missar de?
Mm Grodmamman, det är ett trix det där att komma överens om stökgränserna hemma så att det inte går överstyr som det gjort för mina vänner :-(
jo Kalebass, det är duktigt jobbigt för de inblandade och prcis som du säger att det nog båda delar grannar och behov av egen ordning på något i alla fall...
Helt riktigt Tessa, det är ju en del av kruxet med att bli för sliten. Man tappar allt vett för proportioner och det är precis som du säger då man ska ta hand om sig och göra annat för att kasta martyrrollen och "tanka upp sig själv".
Vad kloka ni är... Kram

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Jag som trodde att jag skulle få hallordning när barnen flyttade - så blev det inte.
Vad trivsamt ni har trots att det är så stökigt, brukade en kompis till mig säga när jag levde i trebarnskaoset. Tog det enbart som en komplimang!

Cayenne sa...

Min stökgräns och min städgräns är inte kompatibla med varandra. Jag vill ha mindre saker framme än vad jag orkar plocka undan efter mig. Men vi har en bra balans ändå på något vis. det syns att det bor folk här - vi bor inte på IKEA, men samtidigt behöver man inte kliva över driver av saker heller. Men lite pärlplattor och färgpennor i vardagsrummet och högvis med böcker gör att det blir lite liv.

KaosJenny sa...

Ha Ha Eva... så där kommer det garanterat att bli för mig också... Lite fortsatt Kaos fast barnen flyttat... Och jag tror att jag kommer att skratta åt det :-)
Cayenne, härligt, det finns nog fler som inte har riktigt kompade system på städ och stökfronten. Vet man bara om det kan man nog le lite åt sig :-) Kram