Jag ska då aldrig....

Hur många gånger har man inte sagt den och fått äta upp det rätt rejält efteråt? Och så detta med att ha lite större barn. Barn som flinande spanat in ens egenheter. Gör en skojfrisk charader med temat Kaosmodern. Såna där saker som man inte kan svära sig fri ifrån o som får Mannen att vråla av skratt. I såna lägen är sjävhumor o självbevarelsedrift släkt med varandra. Tur att jag har lyckats skaffa mig lite av båda ;-)

Aningens lite ödmjukast har man nog blivit med åren också. Säger inte jag ska aldrig lika ofta. Mindre tvärsäker. Ibland slinker det ur en och då får man ursäkta sig. Och ja, jag vet att jag lovat att det varken ska bli inredning eller mode här i bloggen men förlåt. Jag kan inte hjälpa det. Måste bara få lägga ut bild på höstens bästa inredningsdetalj bredvid viktigast i dagens outfit.

Ps Mitt jobb må vara knepigt men jag är så tacksam över att jag inte måste försörja mig som snickare. Då hade jag varit den arga magra snickaren;-) Ds