I veckan har jag diskuterat tid i lite olika sammanhang. De flesta som haft en bebis som skrikit någon gång vet hur lång en kvart kan vara. Någon hävdar bestämt att tiden går fortare när barnen blir större. Kanske det säger jag men jag tror att man glömmer att tid är böjbar...
Varje gång vi är här och nu (inte tänker att vi snart ska och när vi bara gjort ... så ...) bromsar tiden in. Då vi verkligen stannar och njuter/ känner att vi är precis här och nu kan en timme kännas som en hel eftermiddag. När vi gör en sak men mentalt är någon annanstans flyger tiden iväg. Som om vi tryckte på Fast Forward knappen i våra liv.
På något sätt tillåter vi livet att vara väldigt långt ifrån oss... Här är en kvinna som sökt världens tuffaste jobb och just nu befinner sig väldigt nära livet. Dags att sussa för att kunna möta morgondagens nu. En cyberkram till er
Ps. För övrigt anser jag att sossarna bör ta sig samman, sluta kriga, maktkampa och sticka varandra i ryggen utan koncentrera sig på politik igen. Vi behöver en fungerande opposition. Lite focus på vad som ska göras istället för vem. Är sanning böjbar? Möjligtvis. Känns inte helt behagligt när jag tänker på att nästan alla medier partipolitiskt är kopplade till regeringspartier. Ds
2 kommentarer:
Tiden är dyrbar och en minut kan vara lång tid i ett trängt läge.
Att vara i nuet är lättare sagt än gjort. Jag gör mitt bästa men finner det svårt.
Vad gäller sossarna så tycker jag som du. Jag hoppas på att Margot kliver in och styr upp detta elände. Nu vet du det :-)
Ha det bäst!
Cool tjej som dragit till Uganda!
Och du, d3t där med böjbar tid - det känner jag väl igen.
Ha en fantastisk vecka i vardagslunken.
Kram
Skicka en kommentar