onsdag 8 juni 2011

Ja men det är ju som förgjort...

Varenda gång man tänker att nu ska vi ha så där extra mysigt så går det och kör ihop sig. Ofelbart börjar någon bråka, vill hem eller tappar hela glassen.

Pratade nyss med en kompis och konstaterade att det finns ett gäng saker som är bättre på bild eller i teorin än i verkligheten. Som det där med att hångla på sandstränder skulle vara så fantastiskt... Och att det är trevligt att vara vacker, det är vackert att vara vacker men oftast ack så tråkigt... Varje gång man tänker att jag vill att barnen ska somna nu, så innebär det att de är vakna i ungefär 3,5 timmar extra.

Receptet för att få till den perfekta picknicken brukar i Kaosfamiljen vara att inte ladda så förtvivlat. Mer njuta av de stunder som är fina. Vi är inte kramiga och artiga hela tiden men vi uppskattar när vi är det. När barnen var mindre brukade jag säga att jag är en nanosekundsnjutare (någonstans på nätet har jag bloggat om det men jag hittar det inte). Nu kan jag säga att jag är en stundsnjutare. I en sån här familj blir det en del dåliga stunder men jag är en hejjare på att njuta av de goda stunderna. Det kramas och skrattas en hel del här hemma och inte sällan blir det skratt i samband med det som skulle varit "perfekt" om man kan titta på det med lite humor. Och försöker göra saker som jag inte kommer att ångra. Ett bad ångrar man till exempel sällan... Inte att man räddar maskar eller stannar och tittar på skogsstjärnor heller. Ha en bra dag...

5 kommentarer:

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Så är det, odlar man bara förmågan att njuta och skratta i nuet så ordnar sig det mesta. Man ska i synnerhet inte oroa sig i förväg:)

Milla sa...

Well spoken!
Go morron

kattiiiiss sa...

Ha en härlig torsdag! :-)

Grodmamman sa...

Så bra skrivet! Det gäller verkligen att ta tillvara på de där fina stunderna!:)
Kram

KaosJenny sa...

Helt riktigt Eva, att oroa sig innebär ofta att man får ett elände flera gånger, om nu det man oroar sig för händer. Oftast gör det inte det...
Tack Milla och Katarina.
Jo, Grodmamman jag tror nästan att hela livet går ut på att försöka ta vara på de goda stunderna...
Kram på er