Irl möten och ordning med Napalm...

Kompisen och jag konstaterade att genom facebook, bloggar och sms så vet man mer men samtidigt mycket mindre. Man ringer inte varandra så ofta och träffas irl mer sällan. Risken finns att man bara redovisar den ytliga världen för varandra, en show av facebook moments...

Klart att nätet är bra. I bloggen kan man skriva av sig och hitta själsfränder. Kontakt med gamla kompisar via facebook kan göra en riktigt glad i hjärtat men det är häftigt med möten in real life... Senaste veckorna har bestått av många såna äkta "hjärta mot hjärta-möten" som går förbi projekt och den ytliga världen. Gamla vänner, nya vänner och några som bara liksom glider förbi en stund... Ibland dyker människor upp när man behöver dom...

Det mest otippade mötet var i Piteå i fredags då jag tog en tidig barfota morgonpromenad på stranden och råkade på en riktig kostym-kille med finskor och allt. Eftersom vi var på väg åt samma håll slog vi följe en stund. Inte för att jag någonsin sett honom förr eller skulle känna igen honom nu men vi hann avhandla några av livets svåra, viktiga och roliga saker. Förvånande bra, så där så att vi båda log och tackade varandra när vi skiljdes åt...

Och fler strandmöten, en kvinna som gjorde ett lyckat byte med via en bytessida på facebook. Hon fick min ramryggsäck och jag fick en älgstek :-). Och så den gamla vännen vars fru tydligen ofta tänker på mig. Vi träffades för några år sedan och då sa jag att vi skulle kunna ha någon som jobbade heltid med att städa toan och det skulle ändå aldrig märkas. De har numera två barn och hon förstår precis...

I mitt stilla sinne tänker jag att heltidstjänsten numera inte skulle behövas på toan utan bland skivor, dvd filmer, böcker, tidningar, pussel som inte har alla bitar och spel som tappat tärningarna och en hel del spelpjäser. Ivar-hyllan som gud glömde (jodå, vi har varit till IKEA, då när vi också trodde att förvaring var the shit). Inte någonting ligger där det ska i den hyllan. Vi söker ihjäl oss hela tiden. Man öppnar ett fodral och hittar något HELT annat. Öppnar nästa och där finns ingenting. Både Mannen och jag är rädda för att bli anfallna när vi går förbi den och gränsar till att bli psykotiska när vi tänker på att ordna upp eländet. Sisifosarbete. Funderar starkt på att kasta en filt över alltihop/ be Lillebror ordna kamouflage med sin skruvdragare. Går nog inte att få till hylleländet med något annat än Napalm tror jag... Och sen, när vi gjort det så kan vi släcka alltihop och bjuda hem lite folk med taskigt luktsinne på ordnigsfest. Jo, här har vi vårt svarta projekt ;-). Ett annat alternativ är att göra som den här tjejjen, sälja irriterande grej på Blocket (och kanske vinna pengar). Napalm-hyllan... Om vi vinner kan vi ju ha ett ännu större kalas... Hm...

I annat fall lägger jag ut den på bytessidan. Napalmhylla med allt innehåll mot något ätbart. Nu måste jag smyga mot sängen. Imorgon bitti ska jag hänga med vår yngsta till ettan. Kram på er

Tonåringar och lögnar-tanter...

Har just avslutat ett litet nattligt samtal med tonårs-sonen. Ett sånt där om livet och tingen. Mm, jo, det är sent på natten och jajjamän, jag vet att det var de gratis chipsen som först lockade (han har nyss börjat med månadspeng) men vad då? Ibland får man ta chansen helt enkelt och ibland dyker den upp precis efter en WoW raid. Eftersom det är sommarlov, helg och redan var rätt sent behövde vi inte stressa till något utan kunde vi ta det lugnt... Prata om en massa olika saker, både lite i de lite större sammanhangen och om lite mer personliga saker...

Vi berättar väl förstås inte de allra hemligaste grejjerna för varandra. Ömsesidig respekt... men vi vet ändå lite mer om livet och även mer finurliga, lustiga och skojiga saker om varandra nu än innan. Intressant att höra hur han resonerar om saker. Det är så häftigt att det håller på att bli vuxna egna människor av de där 4 kilos knytena som vi fick äran att få hem till oss. Och de där tanterna man träffade på när man hade bebis som sa att tiden bara säger swosh och sen är dom vuxna, dom ljög. Jag tycker att det känns oerhört länge sen jag hade Storebrors lilla rumpa i min hand och bar honom "dunt dunt".

Klockan 07:15 åker Storasyster och jag på fotbollscup. Det blir inte så mycket sömn men jag kommer ändå inte att ångra mig. Att prata med någon om livet och tingen, att mötas hjärta mot hjärta är alltid spännande, utvecklande och värt lite trötthet. Dessutom är det roligt att agera lite motpol till internet och filmer... Mamma irl ;-) Ha en trevlig helg...

Om att mötas

Funderar lite på det där med umgås. Vi har himla trevliga vänner men det är verkligen inte ofta man hinner träffas. I sommar har vi knappt hunnit träffa någon förrutom oss själva och lite släkt. Klart man kan boka in träffar men det kan vara lite vanskligt att veta i förväg i vilket skick vi är. Ni vet att hela familjen har medvind, sol i ryggen, är utvilade, friska osv osv. Eftersom de flesta av våra vänner också har barn så är det rätt många variabler...

Vi får väl hoppas att våra vänner har överseende med oss för att vi inte alltid är så sociala. Ibland, om läget är gynnsamt kan man ändå få till det. Riktiga möten, stunder som ger något och som man kan lära sig något av och bära med sig... Att verkligen få mötas med en annan människa är en ynnest. Mötte en kvinna som har fyra utflyttade barn för ett tag sedan. Hennes budskap var ungefär att var sak har sin tid. Hur tänker ni när det gäller umgås/ vänskap och småbarn?

Nu tänker jag dricka te med Mannen i mitt liv... Kram på er