men det räckte tydligen inte riktigt att bara tänka... Kände mig lite hängig under barnkalaset, en ipren så fungerade det, även om det blev Storasyster som blev lekledare. Sen blev dragningskraften till sängen oemotståndlig. Började svettas väldigt mycket från näsan och kände stark kuling blåsa in genom ylletröjan när jag masade mig till köket.
Jahaja. Det här är inte alls något plötsligt händer det. Det här är Jenny-din-kropp-är-arg-för-att-du-tagit-hand-om-den-för-lite. Jag har känt det ett tag men inte haft "tid" att lyssna. Då skriker förstås kroppen lite högre åt en så nu är det dags, även om det inte är så roligt. Lägger mig rakt ner (utan alvedon eller dylikt för då brukar jag få för mig att jag är frisk och odödlig). Onödigt javisst, borde bromsat bättre och tidigare men...
Sol ute snor inne. Åt just en hel rabarber utan att känna minsta smak. Var sak har sin tid. Hoppas ni har en fin helg Jättevarm kram :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar