Trogna sina vanor börjar Kaosfamiljen tugga på matsäcken redan på stationen. Köttbullar, morötter, bullar, tomater, nötter, gurka, paprika osv försvinner i en strid ström ner i magarna. Tumregeln är att om vi inte tuggar på något tuggar vi på varandra.
På väg från dop i Mannens gamla hemtrakter. Annat klimat o annan kultur (som det ju vanligtvis är i alla familjer). Både klimatet o kulturen är fascinerande. Vårluft i o grönt gräs i januari är jag inte uppvuxen med. Tror att jag var 15 år när jag presenterades för linnesservetter första gången (jösses, vad gör man med dom här var känslan då).
Olikheter både vad gäller klimat o kultur är trevliga, så länge man har respekt för varandra. Riktigt kul att barnen får se o uppleva olika saker också. Berikande till och med. Sen ärdet upp till barnen när de blir stora att skapa sina kulturer i sina nya sammanhang.
Att välkomna en ny liten i släkten är magi. En ny liten människa ska börja ta form. Lite mamma lite pappa o någo som är deras eget. Ju fler barn o vuxna jag träffar desto mer övertygad har jag blivit om just det, att vi alla är unika men också värda att älska just för att vi är vi. Här hade det varit på sin plats med veckans bästa länk o en bild på de bara fötterna i gräset men det ville sig inte. Så där som livet är, inte alltid som man tänker sig. Kram på er
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Matsäcken är det roligaste och bästa på utflykter :-) Idag ser man ju nästan aldrig linneservetter! I min barndom fick vi servettringar i trä av någon. Min var i form av en ekorre. Man skulle rulla ihop servetten och sätta in den i hållaren. Minns aldrig att vi använde dem! Tror vi torkade oss om munnen med handen:-) Min dotter har berättat att hon tog gardinen! Så nog finns det lite olika kulturer allt! Och jätteviktig tanke, om att det är respekten som spelar roll. Kram och Gott Nytt År Jenny!
Mm, matsäck är verkligen guld värt när man är på resa. Ha Ha, torka sig om munnen med gardiner. Kram på dig också Anna/notonmusic
Skicka en kommentar