tisdag 25 februari 2014

Att bara vara sig själv för en stund...

Kaosmodern är tillbaka från sitt äventyr, den magiska väskan är tillbaka i hallen. En paus i vardagen här. Frotteras med brorsan och syrran i en hel helg. Vi åkte skidor tills våra kroppar gav med sig. Det är verkligen något speciellt att umgås med personer som man delat så mycket med under så många viktiga år. Tänk så vi har retats och småplågat varandra, lekt och skojat, skrattat och gråtit. Det är inte alla förunnat att kunna fortsätta gilla varandra och tycka om att umgås även som vuxna. Personer som i vissa lägen känner en bättre än man själv gör. Såna som kan leverera smarta ledtrådar om hur man funkar och inte ;-). Diskutera föräldrar, barn och relationer med några som har en liknande uppväxt som man själv. I den bästa av världar blir syskon extra goda vänner som man både haft världskrig och fred tillsammans med. Kan vara värt att tänka på när barnen bråkar som mest ;-).

Skönt att göra något som man bara gör för sin skull ibland också. Även om barnen är det viktigaste man har tror jag att det är viktigt "att bara vara sig själv för en stund." Inte "bara" vara frun, mamman och yrkeskvinnan utan sticka iväg och leka lite. Jag tror att alla behöver det ibland, både mammor och pappor. På tal om det, kommer ni att fira internationella kvinnodagen? Kram på er

4 kommentarer:

kalebass sa...

Du har alldeles rätt. Det är inte många människor som kommer så nära som syskon, (även om ovänskap, rivalitet osv. också förekommer).
Och visst är det viktigt att bara vara sig själv ibland, (fungerar verkligen inte med alla människor). Kram på dig!

mammaxtre sa...

Först skall man ge sig själv syrgas, sen ger man barnen.

förhoppningen är förstås att barnen skall följa varandra genom livet. Mina två äldsta står varandra nära. Det blev precis som jag hoppades på. När jag går ur tiden så har de varandra.

Jag har fyra syskon. Vi har en historia tillsammans, en uppväxt. Vi älskar varandra och minns även de krig som utfärdats mellan oss genom åren :-)

Ha det bäst!

Tessa sa...

Jag blir lite avundsjuk, jag gillar mina syskon men vi varken rings eller ses särskilt ofta. Antagligen mest mitt fel. Och så skönt att göra något själv! Det jag gör mest själv är att jobba, och det räknas ju inte riktigt in i den kvoten. Men har börjat med middagsdejter med mina kompisar, det är ljuvligt! Kram

KaosJenny sa...

Mm, kalebass, det sägs att sykonrelationen är ens livs längsta relation och har man tur så funkar det...
Precis mammaxtre, först sig själv och sen barnen. Funkar man inte själv är det svårt att funka för barnen. Det där med syskonrelation kan man nog som förälder inte göra något för egentligen, bara emot. Syskonen måste nog välja varandra som vuxna av egen fri vilja..
Mm Tessa, jag och mina syskon hörs nog inte heller eller ses så ofta men när vi gör det är det kul. Det kan ju faktiskt räcka så också :-). Det är inte meningen att syskon eller "vara för sig själv tid" ska utöka stressen... Att träffa kompisar på middag är härligt.
Kram på er