Tröstade henne med att det blir bättre, det blir bättre när barnen är äldre. Log lite och tänkte att vi inte är underbemannade nu. Väl hemma så åt vi middag och Mannen åkte och tränade. Lillasyster att jag skulle läsa, 1000 sidor Harry Potter som hon tycker ska plöjas snarast, eftersom läget var lugnt så lovade jag läsning. Plötsligen hade Storasyster ett grand-mal läxsammanbrott i köket och i samma veva säckade Lillebror ihop fullständigt (feber). Mitt i allt detta ringde det på dörren för att någon skulle hämta upphittade nycklar och mobilen ringde om fotboll. Tjoho, den gamla bekanta känslan av underbemanning dök upp igen.
Nåja, lite prioritering så hanns det mesta med och lugnet la sig. Halv helg ikväll eftersom jag är ledig imorgon. Snön har kommit så det är ljust och vackert ute. Det må vara som det vill med min lilla underbemanning. Det är bara att öppna vilken tidning som helst så förstår jag att jag är oerhört privilegierad. Jag är frisk, har ett land i fred, tak över huvudet, mat i kylskåpet, kärlek och en kamin. Det finns många som inte har ens hälften av allt det.
Kram på er
3 kommentarer:
Ja, men visst är det viktigt att komma ihåg hur oerhört mycket en har att vara tacksam för egentligen!
livet i sin linda och som vi klarar av det, att klyva oss själva och att hinna med :-)
Men har ni snö redan, hujedamej!
Här hos mig väntas regn.
Ha en fin helg!
Precis Bina, i det stora hela har vi det otroligt bra...
Mm, mammaxtre, det är väl det, att vi inte ska klyva oss för att hinna med utan göra det som är viktigt. Snön är härlig och ger ljus igen :-)
Kram
Skicka en kommentar