Sista veckan har jag kvischat mellan hemmet och min mamma och pappas stuga med ett varierande antal barn. Det har varit allt mellan 1 till 10 barn i de olika hushållen. Det här med att barnen vill hit och dit och ingenstans är övergående. Det är ju inte direkt någon Livstid i krig vi har, bara ett mer eller mindre levande Kaos ;-). Lite kul det där med en variabel barnaflock. Det kan förvånande nog bli både tid för sig själv och Stjärnstunder med ett eller några barn. Inte alltid att barnen är ens egna heller.
Och så har cykeln blivit återfunnen. Fina underbara Bettan har varit klart på eget äventyr nu. Någon hittade henne, lämnade in henne till polisen och nu är hon hemma. Redo för nya äventyr. Blev så glad så jag bjöd familjen på STORT fika i stan. Så där mycket så de nästan inte orkade äta upp. Och det finns fler saker att fira, även i den stora världen. Brottsligheten i Sverige går ner (även om ingen skriver om det, det säljer ju inte några lösnummer), Hiv sprids i mindre utsträcknig, mödradödligheten går ner och titta här... Det är lite hoppfullt. Kan bara fler engagera sig i annat än sin klädsel och heminredning kan det säkert bli ännu bättre (råkade tyvärr halka in på en sån där åh-kolla-hur-jag-klär-mig-och-så-fint-jag-har-hemma-blogg idag och blev lite beklämd, är det inte slöseri med energi?)... Hoppas att ni har det bra. Nu ska jag fira världen och cykeln med popcorn i soffan. Kram på er
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hurra för cykeln!
Tack Cecilia, det är verkligen underbart att ha sin egen cykel. jag är fortfarande glad i hjärtat. Den är 13 år gammal och jag älskar den :-) Kram
Skicka en kommentar