Ja må han leva, ja må han leva... Mannen och jag har just varit ner i tonårshålan och sjungit för dagens (ja, eller nattens) nya 14-åring. Han log så fint mot oss när han satt brevid datorn... Vårt barn, på väg att bli karl och tänk så han har lärt sig på de här åren. Göra pizza och fixa med datorer, engelska, hålla i pengar och att samsas. Såna där saker som kändes osannolika för ett par år sedan. Det är otroligt häftigt att se vem han blommar ut till att bli och jag kan konstatera att han börjar vara mer och mer flygfärdig...
Läser just Jesper Juuls "Men fatta då" som handlar om tonåringar. En helt underbar bok med en väldigt fin ton. Han konstaterar att tonåren inte varken är en sjukdom eller ett problem utan en naturlig fas i livet helt enkelt.
Och jepp, nu har jag hittills bara haft en egen men jag har jobbat med tonåringar sedan -88 och jösses så mycket kloka och härliga ungdomar jag träffat. Klart dom inte är klara än... men det är inte vi som är 15-35 år äldre heller. Vi lär oss massor hela tiden, hela livet...
Och när det gäller "mammeriet" för Storebror så är uppfostringsdelen över för länge sen. Han vet redan det mesta jag ska säga redan innan jag sagt det. Nu handlar det om att resonera och finnas där när han, framöver, precis som en fågelunge ska breda ut vingarna och kasta sig ut i livet...
Så, grattis på Storebror förstås men mest grattis är det till Mannen och mig som hade så tur att Storebror ville "flytta hem" till oss för att lära oss en sån massa saker för sanningen att säga har han nog lärt oss mer än vi lärt honom och det har nog alla våra barn gjort. Klart det är en utmaning med tonåringar men jag gillar dom i alla dess former och att vara mamma till tonåring verkar hittills vara oerhört kul. så klart att man inte vet hur man ska göra allt men det är ju också naturligt eftersom det är nytt... Ni som inte har tonåringar än kan börja längta redan nu... Kram på er
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Naturligt, ja. Även om vissa upplever det som om det satt en alien på andra sidan köksbordet...
Skämt åsido, snabbt går det också. Många har stora problem. Men det hjälper ju mycket om man bara kommer ihåg hur man själv var! Även om det är längesedan.
Grattis till honom!
Och joho då, jag är fullfjädrad och perfekt... Eh... Typ.. ;-)) Haha!
Kram
Ja, att vara tonårsmorsa är både spännande, svårt och härligt. Fast jag har skämt bort min alldeles för mycket. Det dåliga samvetet för att han inte fick behålla sin "kärnfamilj" och lite annat gör mig så vek inför honom ibland.
Mm Kalebass, det låter klokt att försöka komma ihåg sig själv...
Härligt att du är fullfjädrad och perfekt Västgötskan ;-)
Ah, Bina, spännande svårt och härligt it is... Och ibland tror jag att det är helt rätt att vara vek med en tonåring också... de fattar mer än man tror så man kan prata om det och då tror jag att et är lugnt :-)
Kram på er
Skicka en kommentar