Drottningen i Stökriket kommer hem...

Tillbaka igen... och allt har gått i 180 knyck. Massa människor, mycket jobb, intressant, roligt och väldigt varmt var det. Men också väldigt vuxet och en sak i taget. And in English of course. Så man är väl lite trött så här när man kommer hem. Och inte är man så anpassad till sitt liv heller upptäckte jag. Plötsligt är det som att jag vant av mig både med tempot och med allt sånt här:

Ring - Kan vi flytta matchen till på onsdag?

( Jösses, här borde röjas)
- Mamma, han slog mig!
- Hon retas!
- Får Hm sova över hos mig?
- Var är mina skor!
- MAMMA!!!

(Shit, vad ska vi äta till middag?)

- Kan jag vara med en kompis?
- Jag tänker inte städa!
- När var det där lägret nu igen, kommer vi att hinna till cupen?

(Hur ser morgondagens midsommarplaner ut nu igen då?)

- Min cykel har punktering!
- Du får då inte ta min!!
- Får jag väl, det är ju min gamla...
- MAMMA!!

(Handlingslista, jag borde nog göra en sån)

Ring - XX kan inte spela idag, vi ska på konfirmation...
(Shit, snabbt nu, måste ringa och ordna någon spelare till för kvällens match. F-n, vart är telefonlistan? Hinner jag söka den om jag vänder alla koteltterna nu?)

- ÅH...nu ska du få... jag fick sand i håret
- Hon sparkade mig...
- Mamma, vet du vart min vattenpistol är?
- Aj, sluta då! Han kastade en foppis på mig
- Vad då, vad har jag gjort?
- MAMMA, jag tror att en av fiskarna är död!!

Ring - Har du någon extra tröja, jag hittar inte min!

(Jösses, varenda blomma behöver vattnas)

- Öh, jag sticker till Hm nu!
- Hon tog min/ satte sig där jag skulle sitta/ petade på mig/ sa att min var ful/
- Han svor åt mig...
- Jag vill inte hjälpa till med maten!

Ring - Du det verkar som att vi inte har någon körlista eftersom den här matchen blev flyttad...

- ÄCKLIGT! Är det där det vi ska äta...
- Hon tagit mina skor och gömt dom!!

Månntro det var detta jag längtat efter när jag var där borta. Detta som jag var laddad för när jag kom hem så där lugn och avslappnad i nya sommarhatten. Japp, detta är det jag längtade efter, kanske inte striderna men de hör till det här härliga livet jag har. Det som min adrenalinhalt febrilt försöker anpassa sig till. Nu gäller det bara att komma in i tempo. Det här är inte något konstigt. Vi brukar "strida ihop" oss när någon kommer hem. Så fort vi får lov också förresten. Alla min nya ideer får vänta lite. Jag måste först vara med när vi "bråkar ihop oss", kollar om alla är som de brukar. Men allra först ska jag nog rensa lite på min sida så att jag kan gå och lägga mig:
Ha en trevlig midsommar. Kram