söndag 17 juni 2012

Dåligt samvete är, ja just det... Dåligt...

Klockan är 23 miljoner, ljust ute och fåglarna kvittrar. Jobbresa i ett par dagar imorgon bitti och då blir det som vanligt. Jag vill hinna allt dagen före. Och så var det en liten fotbollscup idag också... Nåja, strålande solsken och vinst så det var bara kulmen det blev lite att göra efteråt...

Dagen började 04.14 av att jag vaknade med dåligt samvete. Syskonen Lill åkte med mormor och morfar till stugan så jag hann inte säga hejdå till dom igår. Och där gick starskottet till mitt samvetesrace. 04:14 funderade jag över mitt moderskap och om jag verkligen kan räkna mig som godkänd... Skärskådade mig själv och mitt mödraskap de senaste snart 14 åren. Hittade ett och annat uruselt kan jag säga. Jösses, stackars mej så dum jag är. Ligga där och hålla rättegång mot sig själv... Snacka om självkänsle-slakt... borde ha gjort mer av det och mindre av det eller tvärtom? Hur man vänder sig har man rumpan bak och att rannsaka sig själv, utan försvarare, före fem på morgonen är rent taskigt.

Det är ju inte direkt så att jag lämnar barnen på gatan med en korvring... Barnen har en underbar far och kommer att klara sig utmärkt. Och när det gäller mammeriet så gör jag vad jag kan och borde klappa mig på axeln över det. Däremot kan man inte byta personlighet bara för att jag blivit mamma. Jag är helt enkelt inte en rutinälskande ordningsskapare. Jag har andra kvaliteer.

Hm, när jag tänker på saken ska nog både jag och pappa vara väldigt glada över att vi bor i ett land där det inte är familjerna som bestämmer vem man ska gifta sig med. Med mina referenser på husmoderslistan hade nog pappa fått ta stora lån och engagera hela släkten för att få mig bortgift. Eller också skulle jag väl ha fått bli den bittra hemmadottern som rymt med första bästa cirkus ;).

Nåja, på dagen kan man skratta åt sig själv men frågan är intresant. Diskuterade ämnet på fotbollen sen. Varför har man så höga föräldrakrav på sig? Klart man inte kan göra allt samtidigt och dåligt samvete är inte bra för någon. Jag gör vad jag kan och nu inte bara måste jag utan också vill jag åka iväg. Jag är ok ändå. Vad tänker ni om dåligt samvete?
Dags att packa det sista... Ha det så bra! Kram

6 kommentarer:

Tessa sa...

Mitt dåliga samvete toppas just nu av vällingsflaskor med bisfenol och uteblivna d-droppar.

Lite sent kanske, för det var flera år sen det var aktuellt, men det har liksom bubblat upp nu tiden är passerad. De två äldsta fick mikrovärmda flaskor i 3-4 år var. Misstankarna fanns redan då, men de trängde uppenbarligen inte in i mitt medvetande just då. Och minsta fick väl d-droppar en gång i månaden eller så. Men det finns ju så mycket att ha dåligt samvete för, men oftast är det ju en eller ett par grejor i taget som dominerar...

Men dåligt samvete för sånt man inte längre kan göra något åt, är ju meningslöst egentligen. Bättre med dåligt samvete som gör att man skärper sig i nuet! Om det är rättvist, alltså. Rätt ofta har man ju för höga krav på sig själv... det bästa är väl att erkänna sina misstag, försöka göra bättring, och sen vila i vetskapen att det är ok att vara mänsklig.

Oj, långt blev det. Men du träffade ett tema ju funderar en del på just nu :-). Kram!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Jo det har man nog haft, men vad sjutton, man gör sitt bästa och jag ser ju att det gick bra med facit i hand, de numera vuxna barnen är underbara. Njut i stället för att ha dåligt samvete! Jag tycker du verkar vara en underbar morsa!

Västgötskan sa...

Känner så väl igen mig. Tror delvis att kraven är satta av "samhället". Man beräknas hinna ALLT och lite till i dagens läge.... :-P

Tränar man tänker man att man kanske skulle vara med barnen. Är man med barnen längtar man efter en lugn stund och får dåligt samvete för den tanken också osv... Kass!

Vi får försöka tänka på allt bra vi faktiskt gör som föräldrar! :-)

Kram!

Mångmamma sa...

Med tanka på dina kärleksfulla kaosinlägg och hur ni behandlar varandra i familjen med all respekt och kärlek inför varandras olikheter, är jag fullständigt övertygad om att du är en precis lika bra mamma som någon annan, vem som helst som slår knut på sig själv för barnens skull.
Vi är faktiskt bara människor - inga superhjältar!
Ha en fin midsommar också.
Kram

Cayenne sa...

Dåligt samvete är något som jag är aktiv motståndare till. Vem blir lyckligare för att jag har dåligt samvete, liksom?

Men visst smyger det in emellanåt ändå....

KaosJenny sa...

Mm, Tessa, det är ju precis såna där oåterkallerliga aker som jag pratar om... Sånt som redan är tokmycket gjort och som man inte kan göra ett skvatt åt... Vila i vetskapen om att det är ok att vara mänsklig låter bra :-)
Tack Eva och detsamma, tittar in hos dig ibland och ser underbar inställning till det mesta och att livet även kan vara underbart när barnen blivit stora...
Mm Västgötskan, om man inte passar sig så kan man vara kass hela tiden och jag tror också på att beröma sig för det man faktiskt gör, inte såga sig för det man inte gör.
Mångmamma bara människor inga superhjältar låter ju som ett fint motto... Hur blir det för barnen om vi är superhjältar?
Cayenne, aktiv motståndare till dåligt samvete låter ju hur bra som helst... Kanske kan bli en rejäl motståndsrörelse...
Kram på er allihop