tisdag 22 mars 2011

Vardags-VM

Ibland står det en liksom upp i halsen. Tillsammans-tvånget och Lyckliga familjen tävlingar. I en sån här stor familj som Kaosfamiljen har vi olika intressen helt enkelt. Det är sju år mellan Storebror och Lillasyster och Mannen och jag känner inte heller alltid för samma saker. För någon helg sedan åkte jag slalom själv eftersom jag för dagen var den enda som kände mig manad. Det var flera som tyckte att det var jättekonstigt, som om mammor inte kan vilja göra något själv utan uteslutande ska stå i backen och langa fram choklad och mackor. I vår familj är det visst inte alltid som det är positivt för sammanhållningen och mysfaktorn om vi gör samma saker.

Och så kommer vi in på Lyckliga familjen tävlingar. Det kan ju bara vara en i kvarteret som har nyast kök. Endast en på arbetsplatsen som har vackrast man, högst lön, smalast midja, lydigast vovve, snabbaste bebisen på att vända sig, barn med flest gluggar, mest hår, flest kompisar, artigast tonåring(!) osv osv. Tävlingar hör sport till och det finns gott om folk som gör sig olyckliga på det men där finns det regler och när matchen är slut är den slut. Jag tänker att man ska försöka undvika alla andra sorters tävlingar eftersom det finns en vinnare och en hel bunt förlorare i varje tävling. Det är stört omöjligt att vinna alla grenar i vardags-VM och börjar man tävla så blir man sårbar till tusen och man gör dessutom inte bara sig själv utan fler människor sårbara. Ibland är det jobbigt och helt hemskt att vara människa. Låt oss visa varandra det också istället för att "mörka" och säga bara bra tack själv då.

Livet blir större och häftigare om vi kan prata om både med och motgångar. Dela med oss till varandra och lära oss av varandra. Tack för att ni kommenterar, underbara ni. Kram på er

7 kommentarer:

Grodmamman sa...

Här åkte jag och barnen själva till fjällen utan maken. Maken gillar inte att åka skidor, men det gör vi andra. Snacka om att det fanns folk i min närhet som tyckte att detta var super konstigt!:)
Jag håller med dig fullständigt i din diskussion angående tävlingar. Vet inte om det har med åldern att göra, men jag känner mer och mer att jag inte bryr mig. Vi har inte den finaste bilen, barnen har inte de dyraste kläderna, vi åker inte utomlands varenda år m m, men vi är lyckliga och är friska och det är för mig huvudsaken!:)
Kram

Milla sa...

Kan nu glädja dig med att vi i vår familj strider mot all normal tävlingsinriktning.
Själv hatar jag sällskapsspel eftersom och mina koncentrations svårigheter totalt sabbar glädjen för övriga familjemedlemmar.
Finast kök har absolut missat att man bör ha:)
Vi har dessutom 6 års ålderskillnad på våra ungar och vi har strängt förbjudit vå yngste att följa med sjuttonåringen på partaj...Ingen sportar i någon tävlings sport och dessutom faller vi nog ur ramarna för all norm och vi gör det med glädje - livsglädje *ler*
Kram

KaosJenny sa...

Härligt att höra att ni var till fjällen utan Maken Grodmamman och att du också ger upp tävlandet. Freedom!
Att falla ur ramarna med Livsglädje låter ju som ett strålande koncept. Kram på er

Pia Plupp sa...

Och du vann just "Klokast-idag"-tävlingen :-)

På tal om och tävla! Här tävlar flera gladeligen, både vuxna o barn - men vi gör det på idrottstävlingar, det där vardagstävlandet brukar vi inte bry oss om o det känns så skönt! Kanske vi tävlar av oss i skidspåren? Fast just nu tror jag vi skulle ha vunnit tävlingen "rörigaste tvillingarna-bus rum" ;-)

KaosJenny sa...

Tack Pia-Plupp. Det låter väldigt smart att "tävla av sig" i skidspåret. Kram

maria@nordvik.se sa...

Du säger så mycket klokt, jag tror jag gillar dig fastän vi inte känner varandra (än)

KaosJenny sa...

Tack Maria, ja men dyk förbi någon dag så får vi väl se :-) Kram