onsdag 29 december 2010

Behöver vi lite snöstorm ibland?

Ibland blir man nästan full i skratt. Vi människor planerar och ordnar. Stressar över massvis med saker. Ringer från mobiler och skickar efter via datorn. Tror att vi kan bestämma precis hur allt ska bli och att vi kan fixa det perfekta. Jag tänker att vi behöver lite snöstorm, magsjuka, smällkallt eller askmoln för att begripa. Begripa att vi är såå små... Att det finns en massa saker som man bara kan förhålla sig till... Att det inte finns någon som alltid kan få som den vill... Jag tänker att vi de senaste 20 åren blivit extremt korkade och dåliga på att vänta och handskas med livets överraskningar.

När jag var runt 20 så flygliftade jag ofta. Skjuts till flygplatsen och sen var man där tills man kom med, helt enkelt. Utrustad med en väska som var skön att sitta på, lite pengar och en kortlek satt man och väntade. Ville det sig illa fick man sova över. Det känns som en helt annan värld. Nu förväntar vi oss att allt bara ska funka och annars vill vi åtala någon (och det gäller även många 20 åringar har jag märkt). Vi vrålar på SJ, skriver arga mail till SAS eller anklagar någon på kommunen istället för att förlika sig med situationen, låta armarna hänga en stund och sen göra det bästa av det. Ständig uppkoppling med mobiler, bredband, GPS, Mp3 och allsköns tekniska saker samt garantier gör att vi tror att vi ska slippa utsättas för oväntade saker och oplanerad tid. Som om det skulle vara det värsta?

Ibland blir utflykten ännu bättre av att köra vilse. Många av mina absolut roligaste minnen är i samband med att saker inte blivit som jag tänkt mig. Stunder när oväntade saker och oplanerad tid dykt upp. Jag har träffat människor som för alltid kommer att ha en plats i mitt hjärta. I många fall ger livets oplanerade krokar perspektiv på livet. Till exempel har överhängande magsjuka ofta gett friska helger och högtider en extra "skjuts". Jag funderar på att adoptera ett arabiskt uttryck som enligt Wikipedia både används av muslimer, judar och kristna är Insha-Allah, om gud vill. Klart man måste fixa en del själv och göra sitt bästa men livet är fullt av ställen där oro och planering inte hjälper, det handlar mest om att hitta humorn i det hela och flyta med. Jag hoppas på att snöa in med mina kära. Hoppas det händer er också, Insha-Allah ;-)

5 kommentarer:

2BarnsMamman sa...

Helt sant! Och tänk vad tråkigt livet vore om allt kunde planeras och inget var oförutsägbart! God fortsättning!

Maria sa...

Verkligen! Tänker ofta samma tanke. Och när det blir riktigt stort kollektivt elände kan det ibland till och med uppstå en stor portion eländesgemenskap. Typ, "vi mot vädret" eller, hmm, "vi mot SJ"... :)

Fina Frun sa...

Vilket toppen inspirerande inlägg!
Härlig attityd :)

Pia sa...

Och du är lika klok som vanligt :-)

Vi planerande människor behöver nog lite mer oväder och vrång natur för att få perspektiv på saker o ting. Helt galna blir vi när tågen är försenade och flygen ställs in. Och då har ju oftast inte någon människa överhuvudtaget kommit till skada förutom psykiskt lidande då. Vi har ganska lindriga miljökatastrofer här i norr, om vi tänker efter...

Ha en skön nyårshelg i Kaos-huset!

KaosJenny sa...

Tack allihop och vad kul att det är fler som tänkt i dom banorna. Gott nytt år på er. Kram