Man kan inte hinna allt...

Någon skörd av galna grönsakslandet har inte hunnits med i helgen. Ensamstående och med en rad andra projekt så blir det lätt så. Och allt eftersom kom jag som den ensamma diktator jag varit på lite annat som jag borde pyssla med också. Kul och härligt men rätt fullt upp och jag hade planer för mycket mer som jag inte hann... Alla helger har lika många timmar så det är bara att känna sig nöjd man kan inte hinna allt...

Mannen är bortrest och jösses vad jag saknar honom. Nog för att det är han som brukar ha koll på när soporna ska ut och en massa andra praktiska grejjer men det är inte det. Att vara ensamstående i Kaosfamiljen är inte så svårt numera. De praktiska prylarna ordnar man ju rätt lätt när man inte har någon som kan misstänkas trilla ihjäl sig under tiden, större barn kan ju till och med hjälpa till litegrann om man ber väldigt snällt.

Det praktiska ordnar sig, det är själva HONOM jag saknar. Mannen, vännen och lekkamraten sedan strax femton år tillbaka. Förunderligt hur det kan kännas som både kort tid och jättelänge samtidigt. Flera jobb, fyra barn, ett par skrotbilar och ett hus senare. Till helgen ska vi iväg och utvärdera, fundera på om det blir 15 år till. Från min horisont är det ingen tvekan. Har man hittat Mannen, vännen och lekkamraten ser man fram emot att åldras tillsammans.

Imorgon kommer han hem, det ska bli en fröjd. Imorgon kväll blir det nog stor tekopp med massa prat om allt som hänt. Måste ju försöka "hänga med varandra lite". Nu tänker jag fixa lite disk, surra lite med Storebror och betala lite räkningar. Sköt om er. Kram på er

Sick September och mera månggifte åt folket...

Allstså, missförstå mig rätt. Inte för att jag känner att jag vill dela Mannen med ett gäng andra fruar och jag är extremt nöjd med Mannen men...

Det är Sick September och det känns som om Kaosfamiljen är rätt underbemannade på vuxenfronten. Bara det där med 4 föräldramöten... Tvättemanjaro som växer ohejdat i källaren och saker ordnar sig inte alls själva lika ofta som jag skulle vilja. Har även förr varit inne på det galna i att det i varje hus står helt småsvettiga vuxna och försöker fiffa ihop någon sorts middag vid femrycket.

Kanske är månggifte en lite väl trasslig idé men jag förstår principen. Familjner behöver många vuxna omkring sig... För vår del har vi turen att bo nära både en del släkt och ha vänner man kan låna skor eller Rinexin av, som kan täcka upp när logistiken inte håller eller ge oss ett handtag. Det är mer värt än alla pengar i världen. Kram på er

Trädgårdslandet som hm, ja, ägaren glömde

Det började väldigt fint i våras. Jag satte ärtskidor och morötter och fick lite majs från en kompis. Efter ett tag satte jag ner lite blommor. Märkte att det bland allt ogräset dök upp en hel del potatis som jag tydligen glömde ta upp ifjol. Tänkte att det blev ett pikant inslag bara. Potatis är bra.

När vi kom tillbaka från årets Skåneresa var landet översvämmat av ogräs. Potatisen växte hög och ärtskide-blasten hade lagt sig som ett lock över alltihop. Sen dess har vi varken rensat eller vattnat en endaste gång. Verkligen levt det där som trädgårdstidningarna pratar om som enkelt. Frodigt grönt i alla fall. Fullt med såna där "genomtänkta" stilleben har vi också överallt. Hinkar, uppfinningar som snart är klara, koftor, någon foppatoffel... De varierar från dag till dag, väldigt kreativt.

Ni ser landet bakom pallkragen och Lillasyster. Men ah, orka bry sig, vi körde igång ett jordgubbsland a´la pallkrage ändå, även om vi inte är några höjdare på att sköta saker. Till helgen ska vi nog försöka oss på att skörda. Ska bli mycket intressant. Storasyster har hittat en del morötter bland brännnässlorna och majsen och potatisen ska bli mycket spännande att se om det blev något av. I så fall kommer jag att råda alla trädgårdspuckon att starta odling... I år har vi haft för mycket annat för oss än att ordna med landet. Men vi har givit det kärleksfulla ögonkast ibland... I sanning att Charles Darwin och fitest survives gäller i vår trädgård.

Har tidigare konstaterat att tulpaner inte tål fotbollar så bra, till helgen får vi se hur trädgårdsland klarar neglect. Tids nog blir det tid med trädgård. I sommar har det varit annat som varit viktigare. Ibland blir saker som de ska, även om de kanske inte blir helt bra. Kram på er

Ja men ÅÅÅÅHHHHH...

Skönt att citera tonårssonen... det känns på något vänster exakt så, ja men ÅÅÅHHH... Livets nystan är lite trassligt. Många tåtar och för många färger men rätt mycket svart och grått. Sjukdom och sjukhushistorier lite här och var. Taktiken blir att ta det väldigt lugnt och bara vara. Titta på film, tända ljus och brasa, kramas, prata lite...

Jag blir nästan full i skratt när jag börjat upptäcka hur otroligt mycket de fåtal karlar som vi har på vår kvinnodominerade arbetsplats kliar varandra på ryggen. Tycker att varandra är underbara, anställer varandra och bekräftar varandra BARA för att de är just män. Känns som om män helt enkelt älskar att älska män, inte konstigt de ibland är lite homofobiska ;-). Kvinnor älskar ju också att älska män också. Lilla kruxet på arbetsplatser blir ju förstås att en man bara behöver vara hälften så duktig som en kvinna för att få jobb, stor plats, bli uppskattade, högre lön osv osv. Man kräver itne lika mycket av männen och de kommer undan med mer. Lite synd när man nöjer sig med hälften så bra...

Rätt förvånande hur vi håller på egentligen. Idag satt jag brevid några kvinnor som på fullt allvar pratade om att det är synd om män för att de blir ignorerade på förlossningen/ bvc... Hick, ursäkta, få se nu... älskling, här ligger jag och blöder och känner allt möjligt där solen aldrig lyser men visst, jag tycker verkligen att sköterskorna ska bjuda dig på kaffe och fråga hur DU mår... och jo, det är jag som kräks och har foglossningar under graviditeten och sen ammar dygnet runt men det klart att hon på bvc borde vända sig till dig och kolla hur föräldraskapet påverkar ditt liv älskling... Men ÅÅÅÅHHH, jag skulle tro att det faktiskt beror på att män är extremt ovana att bli dissade av kvinnor helt enkelt. Faktum är att det inte är första gången som jag hör diskussionen så kvinnor verkar inte heller vara så vana. Är det inte märkligt att det är så svårt att förlika sig med att det finns en arena där det inte är män som gäller? Låt oss säga att Mannen i Kaosfamiljens kropp hyfsat intakt gått igenom 4 barn ;-)...

Och har man inget annat för sig kan man ju fundera lite på den här intressanta krönikanhär eller uppröras över detta

Den här bara vara helgen ska nog bestå av bad med Lillasyster som vi plockar gipset av imorgon (har inte fått nämna det någonstans åt någon, hon har inte ens velat prata med folk som har sett gipset, hon är lite hemlig utav sig). Eter fyra veckors bad-fritt, hon kommer att bada sig sanslös. Lite trädgårdspyssel och säsongens sista fotbollsmatch står också på schemat men mest ska vi nog vara trötta. Ibland SKA man vara trött, andas lite in och ut, men ÅÅÅÅHHHH... Ha en trevlig helg

Hit med lite vanligheter!

Saker och ting verkar ordna sig även om det är en hanterar-höst. Livet i Kaosfamiljen forsar förstås vidare, nästan oavsett vad så stannar vi inte. Det är så Kaosfamiljen fungerar.

Hösten är här. Famijerådslagen och middagarna urartar ofta eftersom Storasyster och Storebror har som hobby att käfta. Lillebror och Lillasyster försöker skipa ordning. Mannen och jag har svårt att hålla oss för skratt. Det är ett sånt levande liv vi har... Föräldramötena står som spön i backen. Mannen och jag klunsar (sten sax påse) om vem som ska gå. Alltid bäst av tre. Har länge varit ett bra sätt att avgöra såna där tråktvister om vem som ska byta rekord-blöjan, ta skjutsen eller gå på föräldramötet. I tisdags var Mannen och jag "tyvärr" upptagna av viktig logistikträff precis när rektorn pratade. Äh, vi hade ju en representant som lyssnade på honom förra veckan...

Mailboxen svämmar över av information som vi ungefär inte vill ha. Planeringar från olika håll och saker som folk vill att vi ska göra. Bland annat får vi mail titt som tätt om att Storebrors klass ska sälja sockar. Vi har inte sett röken av listan och ids inte tjata. Har förresten inte delat ut alla sockar som vi sålde i våras heller, fast då var det till förmån för Storasysters fotbollslag. Jösses vilket penga-byte allt sånt där är. Köper du korv av oss så shoppar vi alla våra småkakor/plastpåsar/tulpaner/ toapapper av er... Klassresor, sportklubbar och lag, alltid är det någon som vill att man ska ha någon liten försäljning på gång för att tjäna pengar.

Sand och löv fulla hallen. Smockfullt med kläder på hall-pallen. Logistiken kräver sitt men någonstans är det skönt med höst också. Rutiner, det är skönt med lite vanligheter.När det är höst finns det inte så mycket krav, förrutom allt utanför som drar igång, hemma behöver man inte göra mycket. Man kan kura ihop sig i soffan och läsa lite. Tända ljus. Cykla ut i fin-skogen. På med tjocktröjorna och stövlarna. Unna sig att vara trött. På hösten får man ta det lugnt. Inget måste grilla/ åka till stranden/ hälsa på någon. Man kan stanna hemma och värma köttfärssås i micron. Varje årstid har sin tjusning. Jag är en sån som gillar väderomslag och nya fräscha årstider... Äntligen höst.

En hanterar-höst där vi prioriterar. Vi svarar faktiskt inte på alla lockrop, loggar inte in överallt, säger nej till vissa saker och skjuter upp annat. Rätt skönt. I år blir det inte mycket till sylt, mos och saft och sånt heller. Sorry skola och fritids, se det som total tillit att vi inte kollar kursplaner, veckoblad, läser in oss på scheman och annat. Vi litar på att våra barn och ni ordnar det mesta, tänker dessutom att ni gör det väldigt bra. Det är härligt med höst, även om den här verkar bli lite speciell. När saker runt omkring är lite galna är det skönt med lite vanligheter. Vad tänker ni om hösten?

Sköt om er

Kärlek, gråt och tacksamhet...

Igår kväll tog bara orden slut... Det finns inga svärord i världen som kan beskriva vissa saker. Då när man inget annat kan göra än att hålla tår och tummar och vänta.

Mjölk på golvet, Wacko Wolframs startande eller inte startande, stökig hall, bråkande barn osv. Alla såna saker är egentligen små helt ointresanta detaljer.

Och jo, jag gråter men det är helt ok. Mer än ok, faktiskt helt som det ska vara. Tårar är underskattade, när livet är sorgligt är det skönt att gråta. Kanske skulle världen se annorlunda ut om fler grät oftare. Om de även hade folk som kunde hålla om dom så behövde människor kanske inte vara så rädda heller.

Så, planen för dagen är att tänka på vännerna och försöka skicka änglar åt det hållet, gråta, krama de i familjen som vill bli kramade, tugga i trädgården, prata, åka på fotbollsmatch, cykla och kanske bada lite i älven samt laga mat. Men över hela dagen kommer det att ligga ett tacksamhetens täcke. Tacksamhet över att vi får ha varandra och att det finns så mycket kärlek i världen. Kristian är en kille som skriver jättefint om sin obotliga sjukdom. Harpasione har jag länkat till förr, en underbar kvinna som också kämpar.

Tacksamhet över att ni finns också så att man kan skriva av sig lite. Kärlek till er!

Ljust och fräscht i kubik...

Den perfekta mamman ska förstås vara ordningssam, följsam när det gäller trender, planerande, gärna göra mycket av något och helst ska det perfekta mammeriet också inbegripa lite umbäranden som man bär med ett sällan skådat storsinne.

Imorse när jag packat stövlarna och väckt fotbollsbarnet gick jag tydligen "all in". Klockan 08.00 imorse stod jag nämligen och skurade halva köksgolvet, spisen och delar av UGNEN med kokande mjölk.

Som en hel del andra av ljust och fräscht-ideerna kändes den bara bra en stund.
Tack för gratulationerna sötnosar, även om jag inte fyller år än. Om det varit idag hade det nästan varit i klass med den där födelsedagen då jag blev väckt av att en hotellreceptionist ringde och berättade att min bil blivit krockad. När jag kom ut på parkeringen hade den blivit flyttad flera meter och var kvaddad. Nåja, fortsättningen på den här dagen blev mindre "ljus och fräsch. Vinst i fotbollscup :-). Ta hand om er. Kram