På väg in i fållan igen...

Jajjamän, sjuka maj med kvartsamtal, fotboll och dansuppvisningar drar åt snaran om halsen lite lätt på oss. Första juni börjar Mannen om med att jobba skift igen. Då kör vi igång igen med att lägga pannan i djupa veck över almanackorna. Tillbaka in i den inrutade almanacksfållan...

Måste säga att det varit helt underbart att inte behöva hålla koll på Mannens schema så fort någon i familjen ska göra något utöver. Att slippa lämna in nytt schema till dagis och fritids var 4 vecka har också varit underbart. Jag har 146:50 på kontot just nu men det har varit värt det att leva snålt. Livskvalité... Vi har pengar på konsumkortet och barnbidraget kommer på torsdag...

Ah, det finns fördelar med skiftgången också... I övrigt är det försommar ute försommar inne och i sinne. Härligt... Barnen skuttar runt, trädgården är som vackrast och jag kliver runt och njuter. Vi har över två hundrafemtio påskliljor, massor med scilla och pärlhyacinter och ett helt gäng tulpaner. Barnen har vuxit förbi den värsta "blomplockaråldern". Däremot mår inte syrenerna så bra av att agera målstolpar men syrenernas tid kommer väl också. Vår bästa tid är i alla fall nu... Hoppas att ni också njuter av våren...

Pax inte...

Ibland behöver man lite perspektiv på tillvaron. Igår, efter att ha jobbat över lunchen, sprang jag ut och grabbade mig en hamburgare och hastade in på leksaksaffären för att köpa något till ett barnkalas.

Där inne var det hjorder av barnfamiljer med barn som tjöt över att dom ville ha saker. En familj hade en bebis, en fyraåring som lekte med allt och en fullständigt rabiat två-åring som de försökte övertala att åka hem.

Och akta er så glad jag blev över att det inte var just där som jag skulle tillbringa tiden fram till 16, 17 eller 18.00. Tänk att stå där dagarna i ända och höra föräldrar resonera med barnen om man ska leka/ slicka på grejerna innan de är betalda eller inte. Fullständigt främmande barn som gallskriker i en massa decibel utan att man kan ringa facket och hota med strejk. Att titta ett barn i ögonen och säga, lilla dumbom, förstår du inte att allt det här småtjafset bara kommer att gå sönder och drälla runt hemma hos er, skulle ju vara direkt kontraproduktivt. Antar att det inte skulle vara passande att bli ofrivillig Nanny och be föräldrarna säga blankt nej och hålla kvar nejet heller. Att avbryta föräldrarnas pedagogiska diskussion genom att bära ut det okända gallskrikande barnet vore väl kraftigt tjänstefel antar jag. Silvertejp eller att skrämma barnen lite lätt vore förstås ännu mindre att tänka på.

Jösses vilken tur att jag aldrig tänkt tanken att ha jobb på en leksaksaffär. Jag kunde lugnt konstatera att vi nog redan hade något hemma som funkade som present och gå ut igen. Sen skrattade jag hela vägen till mitt jobb och log hela eftermiddagen. Efter gårdagens bråkmiddag började jag läsa boken Ängeln i Groznyj. Vi har både väggar och tak och inte är det någon som skjuter på oss heller. Sånt ger också perspektiv.

Puh, oordningen återställd

Tjoho, igår fick jag en lång stund för mig att jag inte är någon Kaosmamma. Vi hade den mysigaste familjemiddag vi haft på ungefär tolv år. Jag lagade middag och eftersom barnen kom och "sökte jobb" på restaurangen växte det och blev större och större. Till slut hade vi med gemensamma krafter slängt ihop en tre rätters middag och dukat med lika tallrikar, bestick och glas. Servetter och levande ljus också minsann. Som förrätt åt vi varma trekantsmackor, varmrätten potatismoussaka och efterätt glass. Artiga och trevliga var vi hela middagen och inte ett enda utbrott eller sammanbrott. Stort kändes det. Mm, myys... Kanske vi ska ha det så här jämt från och med nu...

Nej, det skulle vi ju förstås inte. Dagens fredagsmiddag har varit ett enda stort räfst och rättarting efter ett smärre världskrig i trädgården. Vi avhandlade ägarförhållanden runt kickboardarna, slåss och slå tillbaka, studsmattevett, ordet nej och vad man menar när man säger sluta, lyssnandets konst som förebyggande för bråk, sparkar, kasta ner någons skor i blött dike, missnöjesljud kontra säga ifrån, lekregler, diverse retningar, osv osv. Innan middagen var avslutad hade ett antal tårar fällts och ett gäng frågetecken rätats ut. Domen skyldig föll, i olika grad, över de flesta inblandade. Puh, oordningen är återställd. Det är det som gör att man kan njuta så otroligt av en kväll som gårdagskvällen.

Vissa kvällar är det skönt när det blir kväll i en Kaosfamilj.

Är det roligt att vara vuxen?

Den frågan ställde Storasyster för ett par veckor sen. Vad säger man? Jag sa att det inte alltid är roligt men det är det inte att vara barn heller men det är skönt att vara vuxen. Vi hade en rätt intressant diskussion som avslutades med ett skratt och kommentaren: -Så Mamma, du är säker på att du inte skulle vilja vara barn igen och flytta hem till mormor och morfar...

Och tänka sig, jag ljög inte det minsta. Jag tycker att det är skönt att vara vuxen. Riktigt härligt att få bestämma själv. Lite trist att man inte kan skylla ifrån sig förstås när man fattat fel beslut men ändå. Som vuxen kan man pendla mellan att vara klok och stor eller liten och galen. Man kan förstås vara stor och galen eller liten och klok också. Allt efter tycke. Man får klättra i träd och toka sig när det finns läge för det. Om någon skriker att man ska komma ner ifrån trädet kan man lugnt skrika tillbaka att vid snart 40 års ålder är man vuxen och fullt kapabel att bestämma själv när det är dags att komma ner...

Idag bestämde vi vuxna, inspirerade av dagis Astrid Lindgren tema, att det skulle bli Astrid Lindgren film. Punkt. Korkade TV program, Walt Disney och World of Warcraft fick helt enkelt vika sig. Vi knaprade morötter och njöt av Emil i Lönneberga. Imorgon blir det nog Pippi. Som vuxen behöver man inte ta pillren och säga ramsan: Fina lilla krumelur, jag vill aldrig bliva stur. Som vuxen kan man välja och det är underbart. Ha en trevlig helg

Angående tjejigt och killigt...

Såna där renodlade tjej och killgrejer blir jag lätt galen av. Barbie i svansjön till exempel somnar jag direkt när jag läser så den funderar jag på att "tappa" ner under bron. Bland "tjej-grejerna" finns det en massa fåniga texter. Allt är vackert och alldeles underbart och så tramsig kärlek vid första ögonkastet. Å andra sidan finns det verkligen inte mycket vettigt bland "killgrejerna" heller. Ensam är stark, allt är tufft och hårt, slåss, krig och ont mot gott. Supersuck. En av nackdelarna med att alla barn numera har var sitt rum är att det blir mer uppdelat. Som tur är möts världarna rätt ofta ändå.

Om man drar ut det i förlängningen är det inte så konstigt om det blir svårt att leva ihop när Barbie i svansjön träffar den starka hjälten. De blir kära, skaffar barn ihop och allt blir kladdigt.... Varken Barbie eller Starka hjälten är speciellt skickade för vardagslivet. Jösses, undrar om Lillasyster verkligen ska få de där klackisarna hon så hett önskar sig i födelsedags present. Kanske måste jag helt enkelt kasta in lite Napalm i barnens rum för att motverka könsstereotyperna...

Läste i morse om en riktig hjälte, Mbuyiselo Botha. I Sydafrika har man ju visat förr att trägen vinner. Det finns nog hopp även utan Napalm ;-)

Annars har det varit en fin helg, massa grillning och blommor. Det är härligt att vara ute. Kram på er

Kurs i vardagsetik 5 p

Jag föreslår härmed att första bästa pigga Universitet lägger upp en kurs i vanlig hederlig vardagsetik. Kors, man kan läsa allt möjligt om stora tänkare när det i själva verket är småtänkande hela tiden som behövs här hemma. Äh, jag orkar inte invänta något universitet. Här får ni en hemtenta utifrån kvällens händelser som kan ge fem poäng i vardagsetik.

* Bör man avliva guppysar som verkar plågas?
* Om man avlivar Guppysar, vem ska fatta beslutet (föräldrarna eller Guppyägaren) och måste man egentligen informera Guppyägaren?
* Hur mycket är det vettigt att Storebror får spela WoW?
* Hur ska man motivera Lillasyster att cykla på "den lilla skitcykeln" i år igen?
* Finns det andra sätt att få Lillebror att sova efter en "studsmattekväll" utan att använda "hundfostrar rösten" och nästan hålla fast honom?
* Ska tanfén komma även till barn som slutat tro på henne?
* Är det verkligen sant att Storebror, som spelar WoW och byggt Bionicle Lego utan ritningar i åratal inte skulle kunna räkna ut hur man öppnar tvättmaskinen om han ansträngde sig?
* Vad gör man med snuviga barn som ständigt springer ut i strumplästen?
* Bör man uppmuntra Lillebrors miljötänkande även om konsekvensen blir att hans rum blir en sopstation?

I kursen ges betygen IG, G, VG och MVG. Lycka till

Nöjd men trött...

Kan jag nog beskriva mig som. Mannen är lite krasslig och kanske någon till också om vi ska vara nogräknade men det har varit en alldeles underbar helg.

Man kan väl säga att jag tränat lite inför det att han ska jobba igen. Helt plötsligt har han bara varit borta och legat och sovit någonstans. Fyra barn är rätt många när man är själv, framförallt morgon och kväll men det är lugnare eftersom de inte är så små längre. I fredags gjorde Storasyster och Lillasyster pinnbrödet och Storebror och Lillebror rörde ihop kanel-socker-smöret. De blir rätt duktiga av att ha en mamma som inte fixar allt alltid.

Och på tal om Stora barn så har jag bytt bort vår sista bilbarnstol mot en fotölj. Blev lite nostalgisk först. Tänk, vad vi varit med om tillsammans med den där bilbarnstolen... Som vi släpat den på tåg och flyg. Som vi suttit och kört bil och försökt få något litet gulligt illvrålande pucko att vara tyst bara en liten stund så att vi inte ska lockas köra in i en bergvägg... Som vi sjöng "en liten tomtegubbe satt en gång" hela vägen mellan Västerås och Karlstad...

Ungefär där tog min nostalgitripp definitivt slut. Been there, done it, not doing it again... Vi har redan börjat slåss om fotöljen. Hoppas ni också haft en underbar helg. Kram och sov gott