Läxor, tvätt, kläder som behöver inhandlas, mer cancer bland folk jag känner, kollegor som är i process, massor med jobb och fotboll på längden och tvären. Mycket att tänka på och mycket att hantera. Vad gör man då när det är så?
Tar hand om sig och pratar. Det att prata med någon om hur det egentligen är kan inte underskattas. En vän, släkting eller kurator spelar ingen roll, bara det är någon som lyssnar. Minst halva grejen är att man själv lyssnar på vad man säger. Sorterar saker. Kommer fram till vad man kan göra något åt och vad i så fall man kan göra. Det man inte kan göra något åt får man helt enkelt lämna där hän.
När det gäller fotboll är det egentligen råkorkat (precis som de flesta sporter) men det är en fantastisk avkoppling. Om det inte är så här förstås. Jonas Gardell är som vanligt rätt ute och dessutom lägger han ett lite större perspektiv på det hela. Ett perspektiv som man kan bli galen av och samtidigt så går det under rubriken saker som man inte kan göra något åt, i alla fall inte själv. Att somliga går i från grundläggande regler när det gälelr att vara medmänniska...
Dalai Lama säger att vårt främsta syfte med livet är att hjälpa andra och om du inte kan hjälpa dom, se då åtminstone till att inte göra dom illa. Klokt sagt. Kram på er
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tack för tipset om Gardells klockrena kolumn om det manliga våldet i fotbollsvärlden. Jag länkar den till Facebook också. Det känns som om man försöker prata bort det faktum att det är MANLIGA våldsideal vi måste prata om. Aldrig att jag skulle ta med mitt barnbarn på fotboll i Stockholm. Det räcker att han såg från bussen AIK-supportrar hata sig fram på söder, skrikande, drickande, bråkande ... helt vidriga!
Mm, dela dela dela Eva Swedenmark för den var riktigt fin. Gillar framförallt slutet om att män kanske är för känsliga för fotboll ;-). Kram
Skicka en kommentar